Här i skärgården vet vi vad stormar är. Vi vet hur höga havets vågor kan gå och vi vet att stora skepp kan gå under i stormar. Så en fråga som kanske väcks i oss är vad Jesus och lärjungarna gjorde ute med båten när det drog upp till storm? Flera av lärjungarna var ju fiskare. De borde väl ha kunnat se att det snart drar upp till storm? Den här frågan väcks i oss för att vi tänker på Galileiska sjön på samma sätt som vi upplevt havet runt omkring oss.
Men den galileiska sjön är en förhållandevis liten sjö, bara lite större än Pyhäjärvi ca 50 km norr om Åbo, och den ligger i en dalsänka omgiven av berg och kullar. När vindarna pressas in mellan bergen kan de på ett ögonblick få sjöns vågor att gå höga. Stormarna där kan komma mycket överraskande och det var det som hände när lärjungarna och Jesus färdades i båten över sjön. Sjön var lugn när de lade ut, och brusade upp utan förvarning.
När erfarna fiskare i sina hemmavatten blir rädda och ropar att vi drunknar, då är det nog verkligen fara å färde. Kontrasten mellan lärjungarna och Jesus som sover i båten är stor redan den. Jesus känner ingen oro på sjön men lärjungarna är rädda. De väcker honom, kanske inte så mycket för att de tror att han ska kunna ta dem ur stormen, som för att varna honom för den annalkande katastrofen. Jesus kallar dem svaga i tron och så hutar han åt vindarna och vågorna och det blir lugnt. Lärjungarna bevittnar ett under. De ser hur Jesus behärskar vädrets makter.
Vi kanske skulle vilja förklara det som hände med vetenskapens hjälp. Om sjön brusar upp för att vinden pressas in mellan bergen, finns det säkert en liknande förklaring till att sjön lugnade sig, eller hur? Kan hända att det skulle finnas någon logisk, vetenskaplig förklaring, men vi kan inte kringgå det faktum att den Jesus vi får höra om i evangeliernas texter är Guds son och världens härskare. Vissa, enskilda händelser kan kanske förklaras med den vetenskapliga kunskap vi har idag, men långt ifrån alla de under han gjorde.
Dagens tema är Jesus hjälper i nöden och evangelietexten är ett exempel på alla de gånger när Jesus hjälpte dem som bad om hjälp. Men hur kan vi idag ha nytta av den här texten? Jag är kanske svag i tron när jag säger att vi inte har Jesus med oss i båten på samma sätt som lärjungarna, men jag menar att det ibland kan vara svårt att förlita sig på någon man inte kan se, när det redan kan vara svårt att lita på någon som fysiskt står bredvid en. Då får jag påminna mig själv och oss alla om att Jesus är Guds son som inte överger oss och som fortfarande delar vår vardag så som han delade lärjungarnas. Han behöver inte vara synlig för oss bara vi litar på att han verkligen är här med oss.
Och stormar är inte bara dagar då vindstyrkan får vågorna att gå höga på havet. I livet kan vi drabbas av så många andra sorters stormar också. Relationer som går i kras, jobb som tar slut, hem man måste lämna, ekonomiska krascher, våld, sjukdomar och död för att nämna några av de allvarligaste. Det finns inte någon som levt ett helt liv utan att på något sätt drabbas av en storm som ruskar om och skrämmer. Ibland händer också positiva saker som får en att känna sig som om man var mitt i en storm.
Då kan även vi drabbas av känslan att Jesus bara sover. Då har vi två val att välja mellan. Endera försöker vi klara oss själva, eller så väcker vi Jesus och ropar till honom: jag håller på att drunkna – hjälp mig!
Jesus är inte den som tränger sig på och försöker fixa saker åt oss mot vår vilja. Han finns alltid i närheten, men han inväntar vår bön om hjälp. Han ger oss friheten att själva välja när han behöver gripa in. För många av oss kanske det är så att vi väntar för länge med att be om hjälp. Vi vill visa både oss själva, andra och ibland även Gud att vi är kapabla, starka och duktiga. Vi vill klara oss själva ända till den punkt när det inte längre finns några alternativ.
Om vi vågar väcka Jesus lite oftare och bjuda in honom i våra liv, så kan vi märka att han är en riktigt trevlig kille att umgås med. Han kan bjuda på gott vin, goda skratt och en värmande kärlek som får oss att känna oss hela och älskade för de personer vi är. Vi behöver inte vänta tills det stormar i livet innan vi börjar umgås med Jesus. Det kan till och med vara lättare att be honom om hjälp när det stormar om vi har en relation från tidigare.
Och här är vi idag, i kyrkan tillsammans med Jesus. Han talar till oss genom bibelns texter. Han kommer till oss i vinet och brödet. Han bjuder in oss till gemenskap, med honom och med varandra. Han stannar inte här, han följer gärna med oss även utanför kyrkan, om vi vill.
Heh! 🙂
Påminner mig om när vi seglade med ungdomarna och det blev spänt läge (blåste lite mer) och jag klämde i med rörelsesången ”Med Jesus i båten kan jag le mitt i stormen…”… Först glodde de förvånat på mig och tänkte säkert att ”she´s lost it now”, men snart skrålade vi alla med hjärtans lust sången alla kom ihåg!
Härligt!