Den här texten återfinner vi mitt i en diskussion mellan Jesus och fariséerna. Diskussionen hade börjat med att Jesus hade drivit en ond ande ur en blind och döv man. När fariséerna såg Jesus göra det påstod de att han gjorde det med hjälp av den ondes kraft. Jesus avfärdade det och säger att man inte driver ut onda andar med hjälp av den ondes kraft, utan det var den heliga Anden som verkade i utdrivningen. Så varnade Jesus för att häda mot den heliga Anden.
Det är här texten vi hörde tar vid. Jesus vänder sig till fariséerna som hävdat att Jesus verkade i kraft av Satan och den onda anden. Han kallar dem för huggormsyngel. För liksom djävulen kallas för orm så kallar Jesus fariséerna för den ondes barn med ordet huggormsyngel. Fariséerna hade talat illa och fel när de beskyllde Jesus för att verka i kraft av den onde varpå Jesus konstaterar att de är dåliga träd som ger dålig frukt. Han menar alltså att fariséernas tal inte kunde vara bra eftersom de själva var onda. Deras munnar talade av vad deras hjärtan var fulla. De tog fram det onda ur sina onda förråd.
God eller ond, antingen eller. Det är en svartvit bild Jesus målar upp här, utan några som helst toner av grått däremellan. Jag reagerar på att orden är så hårda, så svartvita och jag vill opponera mig. Ingen människa är så endimensionell att hen skulle vara enbart god eller ond. Att påstå det är att dra kurvorna onödigt raka. För vi vet att även den godaste av människor kan drivas till ondska och den ondaste av människor kan göra goda ting.
https://images.app.goo.gl/d8XocXJohGhQZjKx8
Jag vill ta lite hjälp av en svartvit bild för att illustrera hur jag tänker. Ni känner säkert igen den här bilden – den kallas Taijitu och symboliserar Yin och Yang i harmoni. Yin och Yang är en kosmologisk term av urgammal kinesisk tradition och de symboliserar ytterligheter – ljus och mörker. Yin och yang förstås som universums urkrafter. Den svarta Yang är motsatsen till den vita Yin. Men som ni ser innehåller det vita Yin en svart prick och det svarta Yang en vit prick. För i allt ljust finns ett stråk av mörker och i allt mörker finns ett stråk av ljus. När allt är i balans får pricken ligga stilla i det stora, men om det blir obalans finns det en risk att pricken växer till sig och tar överhanden.
I Jesu ord låter det som om det inte skulle finnas någon prick i de stora fälten. Det är vitt eller svart – inget annat. Eller kanske det är just så att Jesus talar om pricken när han säger Munnen säger vad hjärtat är fullt av. Det syns inte på utsidan fast man har ett svart hjärta. Hur mycket gott man än försöker göra så finns det svarta fröet kvar i hjärtat.
Även om vi inte är fariséer så lider vi av samma fel som fariséerna. Vi är bara människor med våra fel och brister. Vi säger vad våra hjärtan är fulla av. Vi bär dålig frukt. Jag vill inte påstå att vi är genomruttna och bara onda, men vi är inte heller helt rena och bara goda.
Det goda i oss driver oss att söka Jesus, han som är vår helare. Vi vet att det är genom Jesus som vi kan få del av det goda. Vi vet att det är Jesus som kan hjälpa oss att tränga undan det onda. Det är han som kan driva ut den onda anden ur oss. Det är därför vi är här i kyrkan idag. För att vi drivs av en längtan efter det goda.
Och det goda finns här och ges oss, i sången, i ordet, i bönerna och i gemenskapen. Vi blir styrkta av det goda så att vi kan gå ut i vardagen som goda människor. Det goda vi får, ska vi ge vidare, för vi kan alltid komma tillbaka hit för att fylla på vårt förråd av det goda, av Guds kärlek till oss.