Andakt, 21. december 2019, Houtskär

      Kommentarer inaktiverade för Andakt, 21. december 2019, Houtskär

Andakten hölls vid helgmålsbönen med de vackraste julsångerna.


Snart är det jul. Vi söker stillhet och vi söker närhet. Det är gemenskapen i familjen som känns viktig, men i många familjer är julen långt ifrån det vi önskar att den skulle få vara.
Den stora högtiden väcker så stora känslor. Den väcker längtan efter det perfekta. Men låt oss se tillbaka på den heliga familjens första jul tillsammans. Den första julen var allt annat än perfekt. Josef och Maria var på resa, långt borta från sitt hem i Nasaret, och när de kommer fram till Betlehem finns det inte rum för dem. Maria tvingas föda sitt första barn i ett stall utan tryggheten av de äldre kvinnorna i hennes släkt som hade kunnat stöda henne. Josef var där för henne och tillsammans blev de en familj när lilla Jesus föddes.

Tänd ljus! Ett ljus skall brinna
för denna lilla jord,
den blåa rymdplaneten
där alla mänskor bor.
Må alla dela hoppet
Att goa ting kan ske.
Må jord och himmel mötas.
Ett ljus är tänt för det.

Må jord och himmel mötas. När vår verklighet möter Guds verklighet i det lilla Jesusbarnet blir helighet till. Den spruckna verkligheten blir bärare av Kärleken med stort K och genom sprickorna strålar Ljuset fram med sådan klarhet att vi inte längre kan urskilja det som inte är perfekt. Vi behöver inte lägga möda på det materiella, utan det är genom kärlek och omsorg vi kan dela julens glada budskap med varandra.

Tänd ljus! Två ljus ska brinna
för kärleken och tron,
för den som visar omsorg
och bärs av sin vision.
Må fångar få sin frihet
och flyktingar ett hem.
Tänd ljus för dem som gråter,
för den som tröstar dem.

Vi tänder ljus för kärleken och tron. Det är bara den som är allsmäktig som vågar välja att födas som ett skyddslöst barn. Gud vet att vi människor inte skulle kunna ta honom till oss i våra hjärtan om han inte sänker sig till vår nivå. Ett nyfött barn väcker vår kärlek och lockar oss till sig. Gud vet också att han behöver vandra med oss för att verkligen förstå hur ett människoliv känns. Gud väljer att lyfta fram det svaga, för att visa sin styrka. Genom att bli människa blir Gud ett med oss och vi ett med honom.

Tänd ljus! Tre ljus skall brinna
för alla som nu slåss
för rättvisa och frihet
med hoppets tända bloss.
Må ingen tappa modet,
för alla är vi ett.
Tänd ljus för dem som kämpar
för frihet och för rätt.

Så står vi här och undrar var Gud dröjer. Det är oro och våld på så många håll i världen. Hur kan Gud tillåta det? Så många barn far illa. Så många vuxna lider. Så mycken orättvisa frodas. Hela skapelsen dignar under människors girighet och dårskap. Då får vi vända åter, mot den enkla krubbans bädd. Där ligger gudabarnet så litet och skyddslöst. Det vädjar och behöver vår omsorg. När hela världen stormar får vi vända blicken mot det lilla, mot det svaga, för där finns Gud. Mitt ibland oss vandrar han, utan att vi har upptäckt det. Himmelriket finns inom oss och genom sprickorna strålar Ljuset fram.

Tänd ljus! Låt fyra brinna
för Gud som skapar allt,
som älskar allt som lever,
som tagit vår gestalt.
Tänd ljus för gudabarnet,
som är vår fred, vårt hopp.
Nu samsas jord och himmel
i barnets späda kropp.

Gud, du är vår tro, vårt hopp och vår kärlek. I dig är det som allting finns till. Vi prisar dig för ditt liv på jorden som ger oss liv i himlen. Amen.


[Sången Tänd ljus är skriven av Eyvind Skeie och översatt av Per Harling.]