I väntan på det nya året. Så har vi kallat den här gudstjänsten, en musikgudstjänst i väntan på det nya året. Men frågan är ju om vi ens väntar på det nya året. Tänk om vi inte alls vill ge upp det år vi redan har? Vad vet vi om det nya året egentligen? Vi vet att det kallas 2019 och vi vet att det till det yttre ser ut som alla andra år. Det har 12 månader och det kommer att ha vinter, vår, sommar och höst. Samtidigt vet vi att domedagsprofetiorna för klimatet redan dömt ut året att bli sämre än det år vi har haft.
Kanske vi är som Josef och Maria som bär fram sitt barn till templet för att be om Guds välsignelse. De vet inget om barnets liv framöver men de vill att det ska gå bra för honom. När de kommer fram till templet är där en gammal man som tar deras barn i sina armar och han säger något mycket märkligt.
”Herre, nu låter du din tjänare gå hem, i frid, som du har lovat.
Ty mina ögon har skådat frälsningen som du har berett åt alla folk,
ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna och härlighet åt ditt folk Israel.”
Josef och Maria förundras. De vet inte riktigt vad de ska tänka. De vet att deras barn inte är som alla andra barn, fast han ser så vanlig ut där i famnen. De vet att han ser ut som alla andra barn och att han heter Jesus. De vet att han har möjligheten att växa upp på samma sätt som alla andra barn men ängelns ord som de fick höra, gör att de också vet att Jesus-barnet inte är som alla andra barn. Och nu kommer den här gamla mannen fram till dem och säger att han har skådat frälsningen, räddningen för alla folk.
Nu när vi sitter här i kyrkan, med det nya året framför oss, och ber om Guds välsignelse över det som ska komma, kanske vi också kunde tro att nästa år är vår räddning? Ett år som inte är som alla andra år? Ett år då vi kan vända allt gammalt ryggen och börja om från början. Kanske vi kunde låta Jesus ta hand om vårt nya år?
Det var för vår skull Jesus föddes till jorden som ett litet barn. Han växte upp som vilken pojke som helst och han lärde sig hur det är att vara människa. Som vuxen mötte han många sorters människor och han såg hur svårt det är att vara människa. Han berättade om Guds stora kärlek till oss människor och han gick i döden för oss. Han var Gud och människa på samma gång.
Nästa år, det som kommer riktigt snart, är inte något Jesusbarn. Det är minuter, timmar, dagar, månader av det liv vi vill leva. Ändå kan vi bära fram det på ett symboliskt sätt inför Gud och be att det ska bli ett gott år. Vi får bära fram oss själva och be Gud vara med oss under det här kommande året. Om ett år känns för övermäktigt kan vi be Gud vara med oss varje dag, varje timme, varje minut. För det vill han vara. Han vill vara med oss hela tiden.
När vi ber om Guds närvaro i våra liv överlämnar vi våra liv i hans händer. Vi söker tröst och hjälp att klara av våra liv, om så bara en liten stund i gången. Det är som vi sjöng i psalmen nyss, vi ber Gud sända oss sin Ande så att vi får låta vår själ vila ut. För Gud vill befria oss från allt det som är tungt och besvärligt. Våra liv blir kanske inte helt fantastiska, men det att vi inte behöver klara av allting ensamma utan får lita på att vi alltid har Guds hjälp gör att till och med den mest besvärliga stunden blir lite mera uthärdlig. På så sätt blir det nya året som vi väntar på inte skrämmande utan vi får tro och lita på att det blir ett år då vi i bön kan bära varandra och ett år då Gud vandrar med oss, varje steg vi tar.