En ständig fråga som stöts och blöts bland församlingarnas anställda i alla församlingar är hur vi ska locka församlingsborna till gudstjänsten. I festtal, strategier och i många andra sammanhang, säger man att gudstjänsten är församlingens kärna. Det är från gudstjänsten alla verksamhet strålar ut och det är till gudstjänsten allt borde knyta an. Söndag efter söndag kan vi ändå konstatera att det är väldigt gott om rum i bänkarna. Inte ens församlingarnas anställda går i gudstjänsten varje söndag. Så vad är det som är fel och var har det gått snett?
På sina håll finns förstås gudstjänstgemenskaper som lockar stora skaror till gudstjänsterna. En del lever en tid, andra lever längre. De är specialiserade på nåt sätt och finns ofta på större orter där det redan från början finns flera människor som kan och vill delta aktivt i församlingsverksamheten.
Det finns inget tvång att gå i kyrkan, förutom för konfirmanderna som ska gå sju gånger i gudstjänsten under sin skribatid. Man är inte en sämre församlingsmedlem för att man inte deltar aktivt i gudstjänstlivet. Men gudstjänsten finns till för att ge oss något som vi förlorar om vi inte deltar. I gudstjänsten får vi höra Guds ord, både som bibelläsning, psalmsång och i predikan. Vi vänder oss till Gud i böner och psalmer. Vi gör det tillsammans och bygger en gemenskap. I nattvarden får vi ta emot Gud i brödet och vinet. I gudstjänsten tjänar vi Gud och Gud tjänar oss.
Frågan är om det verkligen är nåt som är fel eller gått snett. Är det kanske så att kyrkan borde omvärdera gudstjänsten? Är den verkligen församlingens kärna? Eller har kyrkan inte klarat av att ge församlingsborna känslan av att gudstjänsten är relevant och viktig? Det här är känsliga frågor att ställa, för gudstjänsten är ju det som vi har uppfattat som det viktigaste i hundratals, om inte ett par tusen, års tid. Men också känsliga frågor behöver ställas om vi vill ändra på någonting.
Gudstjänsten finns inte uppräknad i de tio budorden. I Gamla testamentet finns visserligen grundliga regler för hur Gud skulle betjänas i templet, men Jesus gav oss aldrig regler för att vi ska fira gudstjänst så som vi gör idag. Nattvarden instiftade han, så att vi ska samlas och minnas honom är klart – men formerna är fria om vi söker i Bibeln efter riktlinjer. Reglerna för hur en gudstjänst ska firas har växt fram från urkyrkans tider genom traditioner som levt i århundraden. Därför är det kanske dags att diskutera hur vi vill att vår församling ska förverkliga sin verksamhet? Vad är viktigt för dig? Vad längtar du efter? Vad skulle locka dig att delta i församlingens gemenskap? Vad kunde du bidra med?
Den sista frågan är brännande aktuell – vad kan du bidra med? En församling är inte en serviceproducent där de anställda ensamma ska tillgodose församlingsbornas behov. En församling är en gemenskap där alla har en roll, en plats och där vi gör tillsammans.
Förr fanns det inte lika många anställda, men när församlingarnas ekonomi var god anställde man allt flera för att ta hand om det man tidigare gjort tillsammans och med frivilliga krafter. Nu ser vi att församlingarnas ekonomi går nedåt, beroende på dalande medlemsantal och ökade fasta kostnader. Snart har vi kanske inte råd att ha så många anställda och så många fastigheter som förr – om inte prognoserna slår fel och allt går mot det bättre.
Den här texten är en inledning på en diskussion jag och mina kollegor gärna fortsätter med dig när vi träffas. Fundera på vad församlingen betyder för dig och i vilken form du önskar att verksamheten genomförs. Vad är viktigt just för dig?
Frågorna är ställda med ärlig nyfikenhet och utan krav. Vi behöver nya tankar och nya sätt att fundera på vår församlings framtid. Kanske det är just ditt sätt att se på saken som sätter igång en förändring?
Och framför allt, det är alltid roligare när vi är många – vad vi än gör. Så kom gärna med redan nu i den verksamhet som erbjuds i vår församling! Det bästa sättet att påverka är att verka inifrån.
Välkommen med och var välsignad där du går!