Västvärldens historia är för det mesta skriven av män, för män, om män. Ända fram till våra dagar ha kvinnornas berättelser många gånger blivit skrivna i marginalen, om de alls har blivit nedtecknade.
Bland Bibelns berättelser finns det flera berättelser om starka, driftiga kvinnor, men på det stora hela var ändå kvinnans roll i det patriarkaliska samhället underställd mannen och kvinnan räknades inte som en fullvärdig människa.
I dag, i ett land som Finland, kan det här kännas förlegat och rent av lite underligt. För de flesta av oss är det alldeles självklart att kvinnor och män är lika värdefulla. Kvinnor och män är inte helt lika och alla är inte duktiga på samma saker. Det finns vissa fysiska förutsättningar som gör oss olika, men vi är ändå mera lika än olika.
Vad var det då som satte i gång förändringen av världsordningen? Vad var det som lyfte fram kvinnans rättigheter? Vi kan börja med några rader ur första Mosebok: Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem. (1 Mos. 1:27)
Både man och kvinna är skapade till Guds avbild. Det här är ett grundläggande konstaterande att vi, kvinnor och män, är lika. Lika värdefulla. Lika mycket Guds avbild. Lika varandra.
Följande avgörande rader läser vi i Lukas evangeliet: Var inte rädd, Maria, du har funnit nåd hos Gud. Du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus. (Luk. 1:30-31)
Genom Maria föds Gud som ett barn till världen. Maria blir Guds moder och alla kvinnors förebild. Gud gav en ung kvinna en avgörande roll i ett samhälle där kvinnan inte hade samma värde som en man. Det här fortsätter sen i Jesu verksamhet. Han talar till kvinnor och han hjälper dem. Bland lärjungarna vandrade kvinnor, även om vi inte får veta så mycket om dem i Bibelns berättelser. I urkyrkan, bland de första kristna, finns starka, självständiga kvinnor som fick en betydande roll i sin församling. Paulus predikade att: Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. (Gal. 3:28)
Det är i den kristna tron som arbetet för jämställdhet och jämlikhet har sin grund. Inför Gud är vi alla lika.
Men, det har tagit otroligt länge att komma till den situation som vi har idag. Det har krävts ett enormt jobb för att få rösträtt åt alla, samma arbetsvillkor åt alla, samma rätt att äga och ärva, samma rätt att få bestämma om sig själv. Det finns ändå fortfarande en hel del att jobba på för att kvinnor och män verkligen ska ha exakt samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter. I de nordiska länderna har vi kommit långt och det kan vi också avläsa genom att de nordiska länderna ligger i topp på världens lyckligaste land-barometern. Men inte heller här är vi helt framme vid målet. Det finns fortfarande orättvisor som vi tillsammans behöver jobba för att komma ifrån.
Det här arbetet fortsätter i samhället och i kyrkan. Vi får slå ihop våra kloka huvuden och stå sida vid sida när vi gör vad vi kan, för att göra vår värld ännu mera rättvis, jämlik och jämställd. Ibland går det två steg framåt och ett bakåt, ibland går det ett steg fram och två bak. Men så länge det finns rörelse i rätt riktning finns det hopp och vilja att fortsätta arbetet.
Idag när vi läser berättelsen om när Maria mötte ängeln Gabriel och tog emot budet att hon skulle bli mamma får vi påminna oss om att vi får tacka hennes tjänstvillighet för att vi är där vi är idag. Även om hon förundrade sig över hur hon skulle kunna bli mamma då hon aldrig haft någon man, så litade hon på Gud så mycket att hon ställde sig till förfogande, utan att helt förstå hur det skulle gå till eller vad det skulle leda till.
Hon är en förebild att våga gå dit där man aldrig varit förut. Att ta emot ett uppdrag som verkar större än man tror sig klara av. Att våga lita på att om Gud ger oss en uppgift, så går han med oss och utrustar oss på det sätt vi behöver. Vi behöver inte vara fullfjädrade från början. Vi får lära oss på vägen. Det här gäller i kyrkan, i samhället, i livet. Det viktigaste är att svara ja och våga ta emot de uppdrag vi ställs iför. Också när vi inte riktigt förstår hur det hela ska gå till eller vad allt det kan innebära.
Tack Maria för ditt mod, för din vilja att vara Herrens och hela världens tjänarinna. Med dig som förebild går vi ut i vardagen och gör vad vi kan för en bättre värld, en vardag i taget.