Var ska jag börja? Jesaja, som levde 700 år före Jesus, profeterar så att orden är riktade rakt till oss idag. Kärlekens lov som vi hörde från brevet till församlingen i Korinth talar om den otroliga kärleken som står ut med allt och som bara vill gott. Berättelsen om Jesus som botar en blind säger att lärjungarna inte alls förstod vad han pratade om när han berättade om vad som skulle komma. Hur hänger de här texterna ihop? Varför har man valt att vi ska läsa dem den här söndagen? Det känns lite som att de inte alls hänger ihop.
Men, vi måste gräva oss djupare ner, under vårt första intryck. Vi kan behöva läsa texterna långsamt och flera gånger innan vi alls hittar någon koppling mellan dem.
Jesajas text är plågsamt aktuell idag i vår värld. Det ligger i tiden att stå och gapa om att man är störst och bäst och kan och vet allting. Att göra den ena medan man hävdar det andra. Man använder Guds ord för att driva sin egen sak och man förvränger budskapet för att det ska stämma överens med ens egna övertygelse. Ödmjukhet och verklig vilja att följa Guds vilja finns inte ens i mångas medvetande.
Kärlekens lov är en vacker text som jag ofta läser vid vigslar. Då påpekar jag gärna för paret som står framför mig att den här texten inte är en lista på hur deras kärlek ska se ut. Visst är det fint att sträva efter att älska just så osjälviskt som texten säger, men då kan den kännas som krav man inte har en chans att leva upp till. Jag säger att de kan byta ut ordet kärleken till Gud och plötsligt läser vi texten ur en helt annan utgångspunkt. Guds kärlek är just så där trofast, ärlig och uthållig – även om vi människor inte klarar av att älska lika förbehållslöst.
”Vi går nu upp till Jerusalem, och allt som profeterna har skrivit om Människosonen skall gå i uppfyllelse.” Lärjungarna kunde inte ens i sin vildaste fantasi tänka sig att det Jesus nu räknade upp verkligen skulle hända. De förstod inte vad han pratade om. Först efteråt skulle de komma att tänka på vad Jesus sagt och minnas att han ju verkligen förutsagt varenda liten blodig detalj i allt det som hände. Han visste vad han gav sig in på, och ändå gick han raka vägen till Jerusalem.
”Davids son, förbarma dig över mig!” Den blinda mannen ser inte med sina ögon, men han tror att Jesus kan hjälpa honom. Jesus stannar till och frågar vad mannen vill att han ska göra för honom. Han drar inga förhastade slutsatser, utan han frågar verkligen vad mannen vill. Och när mannen ber om sin syn, ger Jesus mannen synen åter. Plötsligt kan mannen se och hans glädje vet inga gränser. Han och folket runt omkring honom prisar Gud.
Guds kärleks offerväg är dagens tema och det är nog det som är nyckeln till de här tre spretiga texterna. Vi människor klarar aldrig av att rädda oss själva. Vi har alldeles för lätt för att lyfta fram oss själva och glömma Gud. Vi intalar oss att det vi gör, det gör vi till Guds ära, men i själva verket är det mesta av vad vi gör, bara olika sätt att framhäva oss själva. Gud suckar och ber oss älska varandra och behandla vår nästa som vi själva vill bli behandlade, men det går inte så bra. Det är bara Guds kärlek till oss människor som kan rädda oss och han vill att vi ska förstå det och ta emot den.
Han sänder Jesus till världen för att vi ska kunna se Guds kärlek. Jesus är Gud och människa på samma gång. Jesus är den bild vi har av Gud och att han lät sig dödas är den ultimata uppoffringen. Det största beviset vi har på att Guds kärlek verkligen finns till för oss alla.
Men inte ens det vill riktigt räcka till för att vi ska förstå och ta emot Gud i våra liv. Nåja, förstå kan vi kanske aldrig riktigt göra eftersom Gud är så mycket mera än någonsin kan förstå, men vi får lita på det Gud säger och visar oss. Vi får tro att Gud verkligen finns här för oss. Vi får känna att Jesus gett allt för oss.
När vi tar emot nattvarden är det en direkt hälsning till oss från Jesus: Brödet är min kropp. Vinet är mitt blod. Jag dog för din skull och jag finns här hos dig ännu idag. Jag älskar dig så som bara Guds kärlek kan omfamna dig. Nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.