Närmare 600 hundra liter vin! Det är väl just det som vi lyssnare idag fäster uppmärksamheten vid. Jesus lät vatten bli till hundratals liter vin. Men berättelsen har ett större djup än överflödet av gott vin.
När Maria ber sin son rycka in och hjälpa till så att brudgummen inte blir utskämd för att vinet tagit slut på bröllopsfesten så säger Jesus ”Låt mig vara, kvinna. Min stund har inte kommit än.” Det är inte så att Jesus är ovillig att hjälpa till, men han anser att det här inte är rätt tillfälle att visa vad han kan och vem han är. Han vill inte att uppmärksamheten ska vändas mot honom.
Men Maria låter honom inte vara. Jag kan tänka mig att hon ser på Jesus med den där stränga mamma-blicken alla mammor har, när de ordlöst säger – nu gör du som jag ber dig och där med basta. Hon säger åt tjänarna att göra som han säger och Jesus säger att de ska fylla kärlen för tvättvatten. Han säger inget hokus-pokus, tackar inte Gud eller välsignar vattnet i kärlen. Han säger bara ”Ös upp och bär det till bröllopsvärden”. När tjänarna gör som de blir tillsagda blir vattnet till vin och plötsligt finns det massor av riktigt gott vin.
Det blir ingen uppståndelse och gästerna fäster ingen uppmärksamhet vid Jesus och varifrån vinet kom. Det är bara tjänarna och Jesu lärjungar som vet vad som verkligen hände. Det blir ett under som lätt hade kunnat bli helt obemärkt, men Johannes minns och tecknar ner berättelsen för att också vi ska få ta del av hur Jesus utan stora åthävor förvandlar våra försök att förtjäna Guds kärlek till nåd utan krav på motprestationer.
”Han uppenbarade sin härlighet, och hans lärjungar trodde på honom.” Visst är det ett stort under att förvandla vatten till vin och visst är det en nåd att brudgummen inte blir utskämd. Lärjungarna som följer med Jesus ser vad som händer och de tror, det hoppas, de vet att Jesus är Messias, räddaren.
Det här är samma Jesus som vi tror och hoppas på ännu idag. Men vad är det som har fått dig att tro och hoppas? Har du upplevt något som väckt din tro så att du kan säga exakt var och när det hände? Eller är det bara så att du har fått lära dig redan som litet barn att så här är det. Gud finns och Jesus är hans Son. Kanske din väg till tro är lika obemärkt som Jesu vinunder var för bröllopsvärden. Eller kanske den är lika förunderlig som stunden för tjänaren som plötsligt inser att kannan han fyllde med vatten nu är full av vin? Kanske har du levt och växt med tron under största delen av ditt liv så att den idag är en självklar del av dig?
Själv kan jag inte sätta fingret på någon viss tidpunkt när jag upptäckte tron på Jesus, men längs vägen genom livet finns det flera händelser som jag idag räknar som milstolpar i mitt liv och min tro. Idag är det mycket sällan jag tillskriver något åt slumpen utan jag är övertygad om att det som händer har en betydelse och det finns någon som styr över mig och mitt liv.
När jag pratar om tro med konfirmanderna är det varje år någon som kanske inte vågar säga nåt om att han eller hon tvivlar. De vill tro, men de kan inte för sitt liv kan förstå hur de ska kunna tro, eftersom tron inte går att nå genom logiska resonemang och bara förnuftet. Det krävs ett visst mod att våga språnget. Att våga lita på något som vi inte kan se, höra eller ta på.
Tro är något vi får be om. Vi får gå till Jesus på samma sätt som Maria och uppmärksamma honom på att vi inte förmår tro. Vinet är slut, jag kan inte tro. Då är jag övertygad om att han kommer be dig fylla på med det du har. Du kan fortsätta be. Du kan söka dig till andra kristna. Du kan öppna dina händer och ditt hjärta och lita på att Jesus kommer att låta din otillräcklighet förvandlas till det finast godaste vin som finns, tron på att Jesus har kommit för att rädda oss från ondskan, från brustenheten, från oss själva. Och lika obemärkt som vattnet blev vin kan du upptäcka att du vågar lita på att tron bär, att hoppet är äkta och att kärleken gäller även dig.
Den kraft som Jesus har, den bär oss idag, i morgon och genom hela livet och till evigheten. Amen.