Vilket oväder det har varit i natt! I Raumo uppmättes vinden till orkanstyrka och här i våra knutar har det varit upp i 40 m/s i vindbyarna. Allt som inte varit surrat, säkrat och inburet har flugit omkring. Träd har blåst omkull och jag tror de flesta av oss har suttit inne och lyssnat till vindens dån utanför. Många av oss har varit utan ström, kortare eller längre stunder. Vi har tänt ljus och satt eld i ugnar och spisar. Vi har krupit ihop för naturens vilda krafter och funderat vart ska det här bära? Ska det bli så här allt oftare?
Världen känns otrygg på ett annat sätt än tidigare. Vi läser om och ser bilder på naturkatastrofer, krig och oroligheter både nära och fjärran. Vi som föreställt oss att vi bor i en trygg plats i världen känner hur otryggheten kryper närmare. Det är skrämmande.
Att något är skrämmande får oss att reagera olika. En del blir paralyserade och handlingsförlamade. En del gråter, skriker och springer omkring i panik. En del sätter i gång och bygger försvarsmurar att gömma sig bakom. Och en del ser sig om och hjälper andra så mycket de kan. Vilken typ av person vi är vet vi inte alltid på förhand. Den mest handlingskraftiga personen är plötsligt den som blir handlingsförlamad och någon annan blir otippat hjälten som osjälviskt hjälper alla andra.
När vi läser om de yttersta tiderna i Bibeln så beskrivs tiden innan Jesu återkomst just som kaotiska tider där naturen och människorna drabbas av förfall, kris och katastrofer. Genom alla tider har dessa tecken funnits och tolkats. Genom alla tider har kristna frågat sig – är det här som händer runt omkring oss tecknet på att Jesus snart ska komma tillbaka? Redan i Nya testamentets texter läser vi hur man väntar sig att Jesus snart kommer tillbaka. Också i dag ser vi oss omkring i världen och frågar oss – kommer Jesus snart?
Det är skrämmande tider, men samtidigt fyllda av ett hopp som inte kan släckas. I Jesajas bok hör vi att våra böner blir hörda, innan vi hunnit tala till punkt. I Uppenbarelseboken profeteras om en framtid som är ljus. I bergspredikan räknar Jesus upp saligprisningarna. Vad som än händer runt omkring oss, så har vi en Gud som är med oss. Han bär oss genom livets alla tider. Han är nära oss oberoende av om det stormar i mörkret eller om det känns som en dag i paradiset. Och han tar emot oss när våra dagar på jorden är slut. För döden är inte slutet. Vi får tro, hoppas och lita på att döden är en dörr till ett nytt liv, ett evigt liv i gemenskap med Gud och alla heliga.
Den här helgen tänker vi lite extra på alla dem som gått ur tiden före oss. Många har tänt ljus på gravarna och här i kyrkan har vi tänt ljus för alla dem som gått ifrån oss under det senaste året. Ur vårt jordiska perspektiv känns det som att döden skiljer oss från varandra för alltid. Vi sörjer och saknar, men vi får leva i övertygelsen om att det vi har här runt omkring oss inte är allt.
Jesus säger, saliga de som sörjer, de ska bli tröstade. Det är inte så att vi som sörjer blir saliga för att vi sörjer, utan för att vi ska bli tröstade. Saliga blir vi för att vi tror på Jesus, litar på Gud och fylls av den heliga Andens glädje när vi inser att livet så som vi känner det, inte är allt. För att vi riktigt ska förstå att alla som tror, ska bli saliga, räknade Jesus upp hela raden med saligprisningar. Det finns något som stämmer in på alla av oss. Hade han sagt det så enkelt som att alla som tror på mig ska bli saliga, hade det inte alls fått samma genomslagskraft.
Jesus vet hur han ska tala till oss så att vi tar hans ord på allvar och tar dem till oss. Han vet att tiden vi lever i är utmanande och skrämmande. Han vet att vi ibland tvivlar och känner oss ensamma och utsatta. Han vet att vi behöver hans ord att gripa tag och hålla fast vid när det blåser upp till storm i mörkret. När världen runt omkring oss känns otrygg behöver vi tända ett ljus och minnas att Jesus har lovat vara med oss alla dagar till tiden slut. Och när tiden tar slut, då finns han där. Han tar emot oss med öppna armar och han hälsar oss välkomna hem. Hem till vår Faders stora hem i himlen. Där de som gått före oss väntat på oss. Då, om inte förr, blir vi saliga.