Har ni tänkt på hur mycket vi inom kyrkan och mellan kristna kyrkor tjäbblar och är osams i olika frågor? Ofta när media skriver en fet svart rubrik om kyrkan så handlar det om det som vi inte kan komma överens om. Nån säger att det står si eller så i Bibeln eller att din tolkning av Bibeln är helt åt skogen för det står ingenting om att det här skulle vara godkänt i Bibeln. Ibland känns det som att vi helt och hållet glömt den djupaste meningen med Bibeln och Gud. Vi debatterar detaljer med blod, svett och tårar, så att vi blir så osams att vi inte ens kan vistas i samma rum, än mindre dela gudstjänstgemenskap med varandra.
Det här är så väldigt ledsamt, men det är tyvärr inget nytt. Jesus mötte samma så kallade bokstavstroende hos fariséerna. När de frågar Jesus varför hans lärjungar inte följer fädernas regler, utan äter med orena händer, frågar de inte av omsorg om lärjungarnas trohet mot Gud, utan för att finna fel och för att peka ut att de här lärjungarna minsann är ena slarviga typer som inte bryr sig om att följa lagen. Hur ska då någon kunna ta deras mästare på allvar när han tillåter dem att strunta i reglerna? Inte för att de ville att någon skulle ta Jesus på allvar, han var alldeles för radikal och rebellisk för att passa in i fariséernas uppfattning om hur man bäst tjänar Gud.
Jesus blir väldigt irriterad på fariséerna och kallar dem hycklare. Hade vi frågat fariséerna hade de blivit väldigt förnärmade av att kallas hycklare eftersom de upplevde att de bara försökte efterleva lagen så noggrant som möjligt. Jesus tar till Jesajas profetiska ord för att visa att det här hade Gud varit medveten om långt före fariséerna ens var födda. Han pekar ut att fariséerna nog säger att de tror och lever som Gud vill, men att de i själva verket har lagt till mycket mera detaljerade regler som inte alls går ihop med lagens anda.
Gud har inte tänkt att vi ska tolka hans bud så snävt att det hindrar oss från att älska och hjälpa våra medmänniskor. Här lyfter Jesus fram hur fariséernas regler gjorde det möjligt att offra sin tid, sitt arbete, sina tillgångar, ja till och med sig själv till Gud på ett sådant sätt att det gick förbi dem som behövde andras hjälp bättre än Gud.
Vi känner också till det fjärde budordet som Mose gav oss: Du ska visa aktning för din mor och din far. I den gamla ordalydelsen Du ska hedra din mor och din far. Det här betyder inte bara att man respekterar och älskar sina föräldrar, utan också att man tar hand om dem så som de har tagit hand om oss när vi varit barn. Barnen hjälper sina föräldrar så gott de kan.
Men om man har skänkt sina pengar till kyrkan och lovat ställa upp med olika tjänster i kyrkan så till den grad att man inte längre hinner, kan eller vill hjälpa sina föräldrar, då har man missat poängen med att tjäna Gud. Gud klarar sig utan vår hjälp, det är våra medmänniskor som behöver vår hjälp. Åldrande föräldrar som har svårt att klara sig på egen hand behöver vår hjälp. Gud blir inte alls glad om vi inte tar hand om våra medmänniskor.
Och det är det här som Jesus reagerar på. När vi stirrar så blint på Bibelns bokstäver att vi inte tolkar dem till det bästa för alla våra medmänniskor, då tolkar vi dem på samma gång i strid med Guds vilja.
Jesus har gett oss ett nytt bud som en tolkningsnyckel till alla de övriga buden. Han säger ”Ett nytt bud ger jag er, att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra.” (Joh. 13:34) Om vi, när vi läser vår Bibel, alltid utgår ifrån att det som sägs är avsett att hjälpa oss att älska varandra och att i ord och handlingar visa det, då blir det bra.
Så dagens tema, En kristen människas frihet, tänker jag att handlar om att vi är fria att tolka Guds ord. Vi ska se på den tid vi lever i och vi ska relatera till det samhälle vi är satta att verka i och vi ska följa Guds tio budord på så sätt att de alltid speglar vår kärlek till varandra. Skulle vi verkligen göra det här skulle media inte längre hitta någon osämja att göra feta svarta rubriker om. I stället skulle alla säga se på dem! Så som de behandlar varandra och alla andra kan det inte vara någon tvekan om att de är Jesus lärjungar och att de är fyllda av Guds heliga Ande.
Men vi är inte riktigt där ännu. Fortfarande tjäbblar vi och är osams, både inom kyrkan och mellan kyrkor. Jag kan bara tänka mig hur Jesus suckar och himlar med ögonen. Att de inte lär sig!