På väggen hemma vid min dator har jag en lapp med ett citat från Talmud, den judiska traditionen. Där står det: ”Vi ser inte verkligheten så som den är, utan som vi är.” Det här är en påminnelse om att ingen enda av oss är objektiv. Vår uppfattning om saker och ting präglas alltid av våra erfarenheter och vår person. Allt vi ser och hör tolkar vi omedelbart i förhållande till vår egen referensram.
Det här för mig vidare till uttrycket: Jag tror, när jag ser. För många räcker det inte att få höra om saker och ting, utan vi vill se det med egna ögon för att ta det till oss och tro på det. Men, det är inte alls alltid som vi tror ens fast vi ser med egna ögon. För när vi ser det som händer, tolkar vi det i förhållande till vår referensram och om det vi ser inte stämmer överens med det vi förutsätter att vara sant, så kan vi inte tro på det vi ser.
Det var något av det här som hände i Korasin, Betsaida och Kafarnaum. I de städerna såg alla de underverk som Jesus gjorde, men de tog det ändå inte till sig. De accepterade inte Jesus som Guds utvalde. De tyckte att det var trevligt att han botade de sjuka. De lyssnade till hans undervisning, men de tog inte till sig vad han försökte säga dem.
Judarna som väntade på Messias under Jesu tid, förväntade sig en mäktig frälsare som skulle leda det judiska folket i krig och kasta ut romarna ut landet. Men Jesus var ingen stor krigsman. Han kom inte för att sända död över fienderna, utan för att ge liv åt de sina. I mångas ögon var han bara en enkel predikant som botade sjuka. Trevligt tänkte många, men knappast den Messias vi väntar på. Man såg på Jesus genom de förväntningar man hade på den utlovade frälsaren och Jesus levde inte upp till förväntningarna. Alltså kunde han inte vara Messias. Man trodde inte fast man såg med egna ögon.
När han här varnar de tre judiska städerna för att de inte omvänt sig, fast de har både hört och sett Jesus göra under och predika omvändelse, säger han att Tyros och Sidon, städer som inte var judiska och som var kända för sitt liv i lyx och förakt för judendomen, skulle ha ångrat sig och tagit emot Jesus. De hade inga förväntningar på Messias som skulle ha lagt skygglappar för deras ögon. De skulle ha sett, hört och trott – för de hade ingen referensram, inga förutfattade meningar om vad Messias skulle göra, som hindrade dem från att tro på det de såg.
När Jesus jämför Sodom och Kafarnum handlar det om en skillnad i att bli dömd för att ha vetat bättre, men ändå inte gjort något för att förändra sitt liv och gjort det som Gud vill att vi ska göra. Eller att bli dömd för sådant man gjort för att man inte förstått bättre.
Idag, när staden Kafarnaum mest är en ruinstad dit turisterna söker sig för att se Jesu hemstad, möts man av en mosaik som säger Kafarnaum, Jesus hemstad. Nu när Jesus är en erkänd storhet i hela världen, nu kan hans hemstad stoltsera med att det var där han bodde. Men på den tiden, när han faktiskt gick omkring på gatorna i staden brydde man sig inte särskilt mycket om honom. Fast han hade gjort flera under och tecken där än någon annanstans, tog staden ändå inte till sig honom och hans undervisning.
ch det är fortfarande på samma sätt i världen i dag. Många predikar evangelium, men fortfarande stänger många sina öron och tänker att det där behöver inte jag bry mig om. Många ropar att vi måste sluta med våra gamla slösaktiga vanor för att rädda klimatet och jorden, men ändå stänger många ute ropen och tänker att det där berör inte mig. Vi ser, men vi tror ändå inte.
Så kanske vi behöver stanna upp och göra en utvärdering av vad vi tror att vi ser. Kanske vi behöver sätta våra förutfattade meningar åt sidan och försöka lyssna in vad det verkligen är som Jesus vill säga oss. Ve oss, som säger att vi tar emot Jesus i våra liv, men ändå inte gör det så djupt att vi vill förändra våra liv. Ve oss, som bekänner Jesus som Herre, men ändå inte tar hand om vår nästa så som Jesus uppmanade oss att göra.
Det är inte alls bekvämt att lyssna till Jesus förmaningar, det skaver i samvetet och vi vill skaka av oss hans ord, men han förmanar oss av omtanke och kärlek. Han vill vårt bästa och han vill att vi ska omsätta Guds kärlek i våra liv så att också människorna omkring oss får känna att Gud verkar i oss.
Idag är dagen så vi får börja på nytt. Det är idag som Jesus säger kom, följ mig. Han frågar inte hur du och jag har lyckats med våra liv så här långt, utan han sträcker bara ut handen och säger kom. Han ger oss en ny start, en ny möjlighet att följa honom.
Det blir knappast lätt, och vi kommer att misslyckas många gånger på vägen, men varje gång vi tappar bort oss och glömmer att hålla blicken på Jesus så stannar han bredvid oss och säger kom. Han gör det om och om igen, tills vi en dag har hittat hem till Gud. Då gläds han med oss och det blir en stor fest.