Somliga straffar Gud genast, andra efter nio månader, säger ett gammalt talesätt. Vi skrattar kanske lite åt talesättet och lägger inte nån större vikt vid det, men det speglar vårt mänskliga sätt att tänka, att Gud straffar oss för dumheter vi gjort. Tanken har funnits i alla tider och det är den tanken Jesus hänvisade till när han frågade om de trodde att de som dog var större syndare än andra. Ännu idag kan jag få frågan ”Varför straffar Gud mig på det här sättet?” när någon blir sjuk eller råkar i olycka.
Visst har vi läst att Gud är en sträng, svartsjuk och dömande Gud, så jag kan förstå hur tanken att Gud straffar oss människor för saker vi gör här i livet har fastnat i oss. Men ändå är det nåt som skaver, det är någonting i den här bilden som inte stämmer. För vi har ju också läst att Gud är god och kärleksfull. Hur kan han då vara en dömande Gud?
Här vill jag först lyfta fram vår syn på domen. För den som är skyldig är domen aldrig positiv och straffet som väntar vill man inte ha, men för den som är oskyldig eller ett offer kan domen vara en befrielse som man längtat efter. Om vår syn på domen är ur den skyldigas perspektiv är domaren och domen något att vara rädd för. Då är det svårt att se det kärleksfulla i domen.
Och det är väl det här som gör oss så förskräckta inför domens dag när Gud kommer att döma levande och döda, allting som är skapat. Det är den dag då alla mördare, krigshetsare, terrorister, våldtäktsmän och förrädare ska få sitt rättmätiga straff. Men också då alla själviska, giriga, kompromissande och halvfalska ska dömas – alltså även du och jag.
Vi människor är besmittade av mörkret. Genom synden har vi alla del av den här världens ondska, och på så sätt finns det också i oss sådant som vår Skapare har anledning att döma. För det är ju det som är poängen: Gud, som är god, måste i vrede vända sig emot allt som bryter ned och fördärvar hans goda skapelse. Om han i stället valde att ha överseende med det onda skulle han i praktiken inte längre vara god. Att tolerera det onda är ju ett tecken på ljumhet och falskhet – inte på godhet.
Gud har skapat hela världen och därför älskar han allt han har skapat. Gud är helig, rättfärdig och god alltigenom. ”Gud är ljus och inget mörker finns i honom” läser vi i 1 Joh. 1:5. Mörkret och ondskan som finns i världen är inte Guds vilja och det är det han vill rensa ut i domen. Han vill skilja ljus och godhet från mörker och ondska. Men han gör det inte här och nu, utan han har gett oss en möjlighet att rädda oss själva. Som Jesus säger, vi behöver omvända oss. Vi behöver tacka ja till Guds räddande hand som Jesus sträcker fram till oss. För var och en som vill ta emot den finns det förlåtelse för synden redan här och nu, förlåtelse som gör att vi inte behöver drabbas av Guds dom på den yttersta dagen (se Rom 8:1).
När Jesus dog på korset är det vår tro som kristna att han tog på sig straffet för hela den här världens synd. Gud, den rättfärdige och kärleksfulla domaren, tog alltså själv på sig straffet för den ondska och djävulskap som vi människor har ställt till med. Följaktligen behöver ingen människa längre drabbas av Guds dom. Var och en som ber Gud om förlåtelse för synden med hänvisning till Jesu död på korset kan gå fri, och behöver inte längre frukta vare sig dom eller straff från Guds sida.
Det här budskapet tål att upprepas gång på gång och det är det vi kallar för evangelium, det glada budskapet. Det kan vara svårt att som människa förstå och acceptera att Gud verkligen inte kräver någonting annat av oss än att vi bekänner vår tro på Jesus som vår Frälsare och att vi ber om förlåtelse för det onda vi gett utrymme för i våra liv. Det kan kännas så enkelt och så banalt, men Gud vet samtidigt hur svårt det kan vara för oss människor att göra uppriktigt och helt.
Därför samlas vi gång på gång för att fira gudstjänst där vi bekänner våra synder och får höra förlåtelsens ord, bekänner vår tro och tar emot Jesus i nattvardens gåva. Sakta får vi nöta in vissheten om att Gud verkligen älskar oss och vill oss väl. Det är på riktigt. Det är sant. Och det gäller oss alla. Det gäller just dig.
Låt oss med glädje resa oss för att bekänna vår kristna tro.
Inspiration och lånade delar (kursiv): https://www.foross.no/aktuelt/hur-kan-man-tro-pa-en-straffande-gud/ (läst 22.6.2024)