Jesus försöker dra sig undan för att få vara ifred. Han hade försökt det tidigare, men då kom folket ändå till honom med sjuka och Jesus botade dem och det blev sent. Det var då brödundret för fem tusen ägde rum. Jesus får bara en liten stund av enskildhet innan han vandrar över sjön till båten och drar upp Petrus när han börjar tvivla när han ser att han står på vattnet. När de sen kommer till Gennesarets by för man åter fram de sjuka till honom och han botade många. Efter det ifrågasätter fariséerna och de skriftlärda Jesus och hans lärjungar och Jesus försöker åter förklara vad allt handlar om, utan att vare sig folket eller ens lärjungarna riktigt förstår vad han pratar om.
Jag kan bara tänka mig hur trött Jesus börjar vara på att hela tiden bota sjuka och på att tala till alla som lyssnar utan att förstå. Helt säkert tog det på krafterna också för honom. Så han försöker åter dra sig undan genom att fara till området kring Tyros och Sidon. Men när de kommer dit är det en kananeisk kvinna som ropar efter honom. Judarna, som Jesus kommit för att frälsa verkar inte dess mera bry sig om hans budskap, men flera från andra folk vänder sig till honom med uppriktig nöd och tro på att han kan förändra deras liv.
Här började jag fundera på varför Jesus säger som han gör. Vill han verkligen inte att frälsningen ska spridas ut till alla folk? Eller är det här han inser att också andra folk än judarna är Guds barn?
Men förklaringen är antagligen den att Jesus har hela situationen klar för sig, och han säger och gör som han gör för att lärjungarna ska se, höra och förstå. För att också vi, ännu idag, ska få tänka till kring det som hände.
Det judiska folket såg sig – helt i enlighet med skrifterna – som Guds utvalda folk, Gudsrikets barn. Därför såg man ner på andra folk och räknade dem som hedningar, orena eller t.o.m. “hundar”. Den kananeiska kvinnan är lika väl medveten om det här som lärjungarna. Ändå kommer hon till Jesus och ber honom förbarma sig över henne. Hon tror att också en smula av Guds nåd ska räcka till för henne. Lärjungarna vill bara bli av med henne och hennes ropande, så de ber Jesus schasa i väg henne. Han svarade: ”Jag har inte blivit sänd till andra än de förlorade fåren av Israels folk.” Men kvinnan ger sig inte. Hon ber igen, “Herre, hjälp mig!” Jesus säger då att ”Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna.” Man skulle alltså inte ta ifrån judarna det som var deras och ge det åt någon annan, en hedning, en “hund”. Kvinnan håller med, men ger sig inte och tillägger ”men hundarna äter ju smulorna som faller från deras herrars bord.” Jesus kan och vill inte annat än ge henne rätt och från den stunden var hennes dotter frisk.
I dagens värld pågår en polarisering mellan oss och dem på ett sätt som går långt över polariseringen mellan judar och andra folk. Det är rika mot fattiga, öst mot väst, vita mot färgade, politiska skiljelinjer som går rakt genom familjer. Det sker snabbt och hårt och det är osunt. Vi människor är så komplexa och så lika varandra att vi inte alls borde försöka gruppera oss mot varandra. När vi gör det glömmer vi bort att vi alla är älskade av Gud och genom det är syskon med varandra. Om inte några skulle roffa åt sig skulle världens tillgångar räcka till för alla. Det skulle inte behöva vara hungersnöd och överflöd, krig och oroligheter.
Om världens ledare skulle förstå vad Jesus verkligen vill pränta in i alla som lyssnar till honom, skulle vår värld se mycket annorlunda ut. Jesus ser inte till om den som ber om hans hjälp är jude eller hedning. Han lyssnar in bönen om hjälp och han hjälper. Det är hans exempel vi ska följa. Vi ska inte göra oss invecklade tolkningar, utan vi får göra som kvinnan och be vår Herre förbarma sig över oss. När vi möter andra som ber om vår hjälp får vi tänka ”vad skulle Jesus göra?” och så följa hans exempel utan stora åthävor eller krav på motprestationer. Vi ska inte göra skillnad på människorna vi möter, utan vi får påminna oss om att varje medmänniska är Guds avbild. Lika viktig, lika älskad som vi själva. Skulle alla världens människor klara av att följa den här enkla regeln, skulle världen vara ett paradis att leva i. Men ännu är vi inte där. Så vi fortsätter att be, för oss själva och för alla andra. För världen och allt som lever i den. Vi gör det med tron och den fasta övertygelsen om att det är det rätta att göra, tills Jesus kommer tillbaka. Herre, förbarma dig över oss!