Den här dagen, Stefanidagen, annandag jul, gör ett snabbt kast i budskap och stämning. Vi firar jul och igår gladdes vi över att vår frälsare fötts, men idag får vi höra en ohygglig berättelse om hur Sefanos stenas till döds för sin tro. Varför dessa tvära kast i berättelserna? Kanske för att Guds frälsningsbudskap delar in människorna i två läger; dem som tar emot Guds budskap om räddning och dem som inte vill ta emot budskapet. Det skedde redan under Jesu tid på jorden och fortsatte bland de tidiga kristna. Det har skett under hela den kristna historien och den händer ännu i dag. På många håll i världen förföljs kristna för sin tro även om vi kanske glömmer bort det i vårt land som långt är uppbyggt kring kristna värderingar och tankesätt.
Jesus själv förmanar sina lärjungar och säger att han sänder dem som får in bland vargar. Han gör det inte för att avskräcka dem, utan för att förbereda dem. När vi möter något som vi inte är förberedda på är det lätt hänt att vi tar ett steg tillbaka och tvivlar på det vi gör. Vi kanske inte vågar stå kvar när ondskan går till angrepp mot oss, om vi inte är förberedda på att det kan ske. Men om vi har förberett oss vet vi hur vi kan agera.
Om vi ser till vårt samhälle och vårt dagliga liv, så vet vi vikten av att vara förberedd. Vi tränar och övar oss på sådant som vi tänker att kanske kan hända. I hemmen sätter vi upp brandvarnare och andra säkerhetsanordningar. I bilskolan övar vi på hur man hanterar bilen i halka. Brandkåristerna övar varje vecka för att veta hur de ska tackla elden när den kommit lös. Fartygsbesättningar övar för att veta hur de ska agera om det sker en olycka ombord. Barnen får öva på att utrymma och inrymma i skolan. En stor del av vår befolkning avlägger värnplikt för att förbereda sig på ett eventuellt militärt hot mot vårt land. Idag vet vi vikten av att vara förberedd också på det som ingen kan förutse.
Det här visste också Jesus. Om han bara hade sagt åt sina lärjungar att det ska gå ut i hela världen och döpa alla folk och lära dem Guds bud, hade de knappast kommit långt innan de vänt om när de mötte motstånd. Även om de stod fasta i sin tro, var hindren de mötte så svåra, att de aldrig hade klarat dem på egen hand. De behövde förberedelse och de behövde veta att när det riktigt gäller, då är de inte ensamma, utan Gud är med dem i det svåra. Visserligen är Gud med oss hela tiden, men ibland kan vi tvivla. Så är det viktigt att veta att Gud inte överger oss, inte ens i de mest fasansfulla situationer, utan Gud är med oss och fyller oss med helig Ande så att vi kan göra det rätta, även om det känns omöjligt.
Det är därför vi läser om Stefanos, den första martyren. Han är en förebild för oss. Han stod fast, med Guds hjälp, även om det kostade honom hans liv. I vårt land i dag är risken att bli stenad för att man bekänner sin kristna tro öppet, om inte noll, så ändå extremt liten. Men det som kan hända, och som ibland kan upplevas som minst lika svårt som en fysisk död är att man blir hånad, uthängd i media och förklarad galen. Att stå upp för dem som inte har en röst, för dem som faller mellan stolarna i hjälpsystemen, att hålla fast vid goda kristna värderingar är inte alltid lätt. Motståndet kan vara förödande. Men det är här vår uppgift ligger. Att tillsammans gå den väg som Jesus har visat oss. En väg av solidaritet, av rättvisa, av kärlek till vår nästa.
Det är inte genom att hävda sin egen rätt in i minsta detalj. Det är inte genom att driva den starkastes lag. Det är inte genom att stänga gränser. Det är inte genom att döma och fördöma våra medmänniskor som vi sprider himmelriket på jorden.
Det krävs att vi kanske avstår något som vi kunde ha rätt till för att Guds gåvor ska kunna fördelas mera rättvist mellan alla människor. Det krävs mod, tro och självinsikt att vara villig att bära det gemensamma. Att hjälpa till fast man inte måste. Att räcka ut en hand, fast ingen begärt det. Att se att det är bäst för alla, när alla får tillräckligt av allt.
Att vara ett Kristi vittne idag, kräver långt mycket mindre än av Stefanos, men det krävs att vi tror, vill och vågar stå raka i ryggen och välja rätt väg.