Det folk som vandrar i mörkret ser ett stort ljus,
över dem som bor i mörkrets land strålar ljuset fram.
När vi kom hit till kyrkan var det riktigt mörkt runt omkring oss. Utan lampor hade vi lätt tappat bort oss. När vi kom in genom kyrkdörren stålade stearinljusens varma ljus emot oss. Det känns som att stiga in i en varm kram som säger till oss att det blir bra.
Hela den här hösten har jag känt att mörkret bara har blivit mörkare. Inte bara för att solen visat sig kortare och kortare stunder, för så är det varje år och jag vet att vi redan nu går mot ljusare tider, utan för att mörkret i form av ondska verkar ta allt större plats i världen. Nyheterna svämmar över av rapporter om krig, våld och oroligheter. Flera av världens ledare verkar bli allt mera maktgalna och bryr sig inte alls om den lilla människan som råkar i kläm när mycket vill ha mera.
Tidvis har jag valt att inte följa med nyhetsrapporteringen för att jag inte orkat ta in allt det hemska jag får höra. Det här är förstås inte bra, eftersom jag på så sätt tillåter att ondskan att härja fritt, om jag bara vänder ryggen till och struntar i vad som sker på andra ställen i världen. Men ibland, kan man behöva ta en paus från världens mörker.
Då kommer jag hit. Hit till kyrkan, där ljusen brinner och påminner mig om att Gud har fötts som ett barn till världen. Gud kom till oss för att vara nära oss. En frälsare är född och genom Jesus är vi räddade från mörker, ondska och död.
Här lever hoppet, här värmer kärleken, här spirar tron. Mitt i världens mörker finns det fyrar som lyser upp och visar vägen. Vi behöver inte vandra ensamma i hopplöshet och förtvivlan. Vi har en Gud som bär oss när vi inte orkar ta ett steg till. Vi har en Gud som är nära oss, mitt i vår vardag och vårt slit.
Ty ett barn har fötts,
en son är oss given.
Väldet är lagt på hans axlar,
och detta är hans namn:
Allvis härskare,
Gudomlig hjälte,
Evig fader,
Fredsfurste.
Väldet skall bli stort,
fredens välsignelser utan gräns
för Davids tron och hans rike.
Vi får förundras med Maria och Josef. Vi får jubla som änglarna. Vi får glädjas med herdarna. Vi får känna hur vi fylls med värme och med ljus. Med kraft och med förtröstan på att mörkret verkligen inte har vunnit utan att Gud med sin strålglans lyser upp hela världen från krubban i Betlehem.