När vi hör berättelsen om Jesu födelse, hör vi om glädjen över att ett barn har fötts och vi hör om hur änglarna prisar Gud över det. Men det som vi kanske inte fäster så stor uppmärksamhet vid är vilken märklig berättelse det egentligen är.
Josef och Maria blir tvungna att vandra omkring 300 kilometer för att statsmakten hade bestämt sig för att räkna landets befolkning så att de skulle kunna kräva ut rätt mängd skatt. Inte nog med att det var en lång vandring, utan Maria var alldeles i slutskedet av sin graviditet. Det måste ha varit otroligt tungt.
När de kommer fram till Betlehem finns det ingen plats i härbärget för dem, utan de får söka skydd hos djuren i stallet. Där föder Maria sitt första barn, utan den trygghet och det stöd som hennes släktingar hade kunnat ge hemma i Nasaret. Hon lindar sitt barn, i det hon har med sig på resan och lägger honom i en krubba, i djurens matskål.
Från ängarna kommer herdarna för att se barnet. Herde är ett yrke som ligger långt nere på den sociala rangskalan, men det är till dem Gud sänder änglarna för att berätta den stora nyheten om att en frälsare, Messias har blivit född.
Och Gud, han väljer att bli människa som ett nyfött, skyddslöst barn som behöver människornas omsorg och vård för att kunna växa upp till den man som vi vet att han blev.
På ett sätt är det här en tragisk berättelse. Gud hade kunnat välja annorlunda. Barnet hade kunnat födas i ett kungapalats med mjuka sängar och oändlig lyx eller Gud hade kunnat komma ner från himlen som en fullvuxen man. Men det hade inte tjänat det syfte som Gud hade när han valde Josef och Maria till sina jordiska föräldrar.
När Gud blev människa som ett litet barn i enkla förhållanden visade Gud att han vill komma oss nära. Han vill dela vår vardag och han vill förstå hur utsatta vi människor är. Att Gud kommer till oss som ett litet barn ger han oss möjligheten att få växa tillsammans med honom.
Gud är helig, allsmäktig och mycket mer än vi någonsin kan förstå, men han har kommit till oss som människa för att han älskar oss. Gud visar att ingen av oss är för liten, för fattig, för enkel, för utsatt för att kunna vara Guds vän och syskon. Genom att bli människa ger Gud oss en möjlighet att ha en personlig relation med Gud.
Så idag, när vi firar Jesus födelsedag får vi påminna oss om att det är en jublande fantastisk fest, inte bara för att en Frälsare har fötts och änglarna sjunger ut Guds ära, utan för att Gud är så nära oss som ett nyfött barn vi kan hålla i famnen.
Julen är härlig med godsaker, pynt och doft av nystädat. Men den är lika härlig fast den firas mitt i det allra enklaste, utan spår av lyx, pompa och ståt. Gud frågar inte efter om vi har hunnit med allt det där som vi skulle vilja göra inför jul. Han firar lika gärna julen med oss i stallet där djuren står och idisslar och det luktar av hö och avföring.
Det viktigaste är gemenskapen. Glädjen över att ha varandra. Glädjen över att Gud är nära. Glädjen över att nu är en frälsare född.
”Ära i höjden åt Gud
och på jorden fred åt dem han
har utvalt.”