Bästa Bo-Göran och Karin, festfolk, nu när porträttet av biskop Bo-Göran Åstrand ska avtäckas och jag måste säga som en god vän ofta gör. He blir nåu bra, bara he blir moolat. (Det blir nog bra, bara det blir målat.) Uttrycket används ofta när man är mitt i nånting som inte har helt klar utgång och kanske inte blir riktigt så som man tänkt sig. Med målfärg kan man ju alltid skyla över de värsta missarna.
Det finns en lång tradition att måla porträtt av personer som haft eller har viktiga ämbeten och poster i samhället. Det ser vi ju här i salen där porträtt av tidigare biskopar och märkesmän hänger uppradade.
Jag kan tänka mig att någon har funderat på om det är ändamålsenligt att fortsättningsvis måla porträtt? Kunde man inte lika gärna ha bett en fotograf komma och knäppa några bilder? Men jag vill hävda att den långa listan av gratulanter som varit med och finansierat det här porträttet av dig Bo-Göran, visar att den här traditionen fortsättningsvis lever och har sin givna plats. Det ÄR något särskilt att bli avporträtterad av en konstnär som tolkar med färger och penseldrag.
Och det är något särskilt med att vara biskop. En präst bland präster, men ändå med ett lite annorlunda uppdrag. Ett uppdrag som många gånger är krävande och knepigt, men ett uppdrag som ger dig förmånen att vara med i många olika sammanhang. Ett uppdrag som för dig ut i församlingarna och ut i världen.
När jag frågade Prästförbundets medlemmar vilken hälsning de ville att jag skulle framföra svarade en kollega att du är välkommen ute på fältet och lade till lite dramatiskt ”Han är inte fienden, han är en av oss.”
Så om vi ser på vad du BG åstadkommit som biskop så här långt så tänker jag att det är ett mycket gott betyg. Du är biskop med allt som där tillhör, men du är fortfarande en av oss, du är en i ledet av prästerna i stiftet. Det har säkert biskoparna före dig också varit på sitt sätt, men på något sätt är det här din styrka ligger. Du lyssnar och du är närvarande. Du gillar att besöka de olika församlingarna och du vill inkludera så många som möjligt. Du talar för allas rätt till en trygg kyrka, en kyrka där alla är välkomna sådana som de är. Älskade, sedda och nämnda vid namn. Även hundarna.
När jag tittar på alla dessa porträtt av tidigare biskopar som hänger här på väggarna kan jag inte låta bli att också säga att du är en länk i kedjan. Inget jobb i kyrkan är ett solouppdrag, även om många vill sätta en på piedestal och kalla en för galjonsfigur. Det kan förstås kännas ensamt ibland att vara ledare med ett uppdrag där mycket vilar på ens axlar. Men, i församlingarna, i prosterierna, i stiftet är vi många som vill samma sak. Vi vill vara Guds händer på jorden och berätta om det glada budskapet för så många som möjligt, så bra som möjligt. För att vi ska kunna göra det behöver vi den organisation som vår kyrka är. Kanske inte fullt så byråkratiskt som den är idag, men vi behöver känna ramarna och styrkan i att vi är många. Vi behöver en biskop som står mitt i ledet och går tillsammans med oss i arbetet. En som vågar säga vad vi står för och en som genom sitt engagemang och arbete visar att kyrkan är att räkna med.
Nu har du varit biskop i fem år och om hälsan är god och Gud så vill kan du vara biskop minst fem år till. Mycket har du gjort och mycket hinner du ännu göra. Allt blir kanske inte riktigt som du tänkt dig eller vill, men hädanefter, när du tittar på ditt porträtt, kan du alltid luta dig tillbaka och dra dig till minnes att ”He blir nåu bra, bara he blir moolat”.
Jag önskar dig Guds rika välsignelse
och varma gratulationer på din stora dag.
Janette Lagerroos,
ordförande för Finlands svenska prästförbund