Den här söndagen var det Mikaelidagen och jag installerades till tjänst och min medarbetare välsignades till tjänst. Vi valde texter, dels från Mikaelidagens texter, dels från 19 söndagen efter pingst. Därav den märkliga kombinationen av texter.
Ta av dig skorna, du står på helig mark. De orden tilltalar mig väldigt mycket. Ta av dig skorna, du står på helig mark.
När vi tar av oss skorna blir vi sårbara, vi har inte längre något som skyddar oss mot markens ojämnheter och vassa stenar. När vi tar av oss skorna får vi en bättre kontakt med ytan vi står på. När vi tar av oss skorna, tar vi av oss det smutsiga som kunde fördärva ytan vi står på. Om vi står på helig mark, som all mark egentligen är, så för allt det här oss närmare Gud. Vi får en sårbar kontaktyta genom vilken vi kan känna värme och kyla, mjuka former och vassa.
När jag kommer in i kyrkan, känner jag att jag vandrar på helig mark. Här har generationer före oss vandrat och bett, skrattat och gråtit, bävat och känt tacksamhet. Den här kyrkan har varit Korpobornas fasta punkt genom århundradena. Här har präster och diakoner tjänat sin församling genom nödår, krig och farsoter, men också när livet har varit vardag och fest. Det är ett uppdrag jag och Izabelle vill bära vidare i vår tjänst här i församlingen.
Att jobba i församlingen är inte ett helt vanligt jobb. Det är ett kall, ett ämbete, en livsstil, samtidigt som det är ett jobb som regleras på samma sätt som andra jobb. Det är en balansgång för varje anställd att hitta sitt sätt att förhålla sig till sitt arbete. Då kan det dubbla kärleksbudet vara en nyckel som hjälper oss. Det säger att ”Du skall älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd. Du skall älska din nästa som dig själv.”
Först kommer Gud. Han är början och slutet, det är i honom som vi lever och är till. Det är honom vi tjänar och hans budskap vi bär med oss ut i vårt arbete med människorna runt omkring oss.
Sen kommer vår nästa. Alla de människor vi har runt omkring oss i arbetet. Vi hjälper och stöder, vi lyssnar och vi förmedlar Guds kärlek och nåd, så bra som vi förmår. Det här är ett oändligt uppdrag och ibland känner vi oss otillräckliga och små när vi möter människor i svåra situationer. Men då får vi luta oss tillbaka mot Gud. Vi är inte ensamma i vårt uppdrag. Gud bär oss. Det är en trygghet och en styrka.
Och till sist får vi inte glömma oss själva. Vi ska älska vår nästa som oss själva. Om vi inte älskar oss själva och tar hand om oss själva, kan vi inte göra något gott för andra. Och det här är kanske den svåraste biten. Det är så lätt att trycka undan sina egna behov och känslor, för att låtsas som att det inte finns tid för det just nu. Det kan gå bra en tid, men till slut har vi inte längre kraft att hjälpa och älska vår nästa. Balansen är borta och ingenting fungerar som det ska.
Så vill inte Gud att vi ska tjäna i församlingen. Det ska finnas utrymme för oss själva i mötet med Gud och i mötet med våra församlingsmedlemmar. Och här kommer det bud in som Jesus ger oss i dagens evangelium: Ni ska älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra.
Att älska på samma sätt som Jesus, har ingenting att göra med, om vi tycker om våra medmänniskor eller inte. Den kärlek som Jesus visade var uppoffrande och till för alla. För att följa Jesu exempel måste vi göra ett aktivt val att älska. Det är inte bara en känsla, utan ett sätt att bemöta medmänniskor och visa omsorg om dem och deras behov.
Guds kärlek, den som vi ska visa varandra, är mycket mera handfast än vi kanske först tänker oss. Den är inte bara ord, utan den är handling. Genom att göra gott, visar vi vår kärlek till varandra. Även om jag kanske tycker att någon är en jobbig och irriterande person, vill jag att hen ska får del av Guds kärlek. Det kräver mera av mig, men det är det val jag bör göra. Att trots allt visa välvilja och hjälpa. Det utmanar mig att alltid fundera ”vad skulle Jesus göra?” Skulle han vända den här personen ryggen eller skulle han stanna upp och fråga, vad vill du att jag ska göra för dig? Med största sannolikhet är svaret att han skulle stanna.
Jesus är heller aldrig den som tränger sig på och gör något mot ens vilja. När vi läser om hur Jesus möter människorna i Bibeln så börjar det ofta just med orden – vad vill du att jag ska göra för dig. Han lyssnar och har hjälper på det sätt som personen ber om. Tänk vad långt vi skulle komma om vi skulle göra på samma sätt?! För hur ofta är det inte som vi tror att vi vet bättre hur saker och ting ska göras än dem som det berör.
Nu har jag utgått ifrån mitt perspektiv som anställd i församlingen, men om du tänker efter, tror jag att många av de här sakerna stämmer in också för dig. I ditt arbete, i ditt privatliv, på alla ställen där du är aktiv. För Guds kallelse är inte bara att jobba i kyrkan. Gud behöver oss alla, på de olika ställen vi är i våra liv. Det behövs olika sorters människor som gör alla de arbeten som finns i vår värld. Och inte bara lönearbete, utan allt som vi gör när vi ställer upp för varandra. När vi älskar varandra, så som Jesus menar, så bygger vi upp en bättre värld där det är bra för alla att leva och verka. Och det är ett uppdrag vi får dela med varandra och med Gud. Då kanske vi känner att var vi än går, så går vi på helig mark. Många har vandrat före oss och många kommer att vandra efter oss och alla får vi ta av oss skorna, ta av oss det som skiljer oss från Gud, och känna att vi är sårbara, ödmjuka och med god kontakt till var heliga Gud.
Ta av dig skorna, du står på helig mark.