De som vill verka kloka och lärda säger ibland att Gud inte finns, för det går ju inte att bevisa hans existens. Försöker man resonera sig till Gud med logiska slutsatser och kloka tankar händer det sig att man kommer till slutsatsen att hela berättelsen om Gud, Jesus och den heliga Anden är alldeles för otrolig för att vara sann. Det är sagor och påhitt alltihopa, säger någon.
Men, det här är bara en sida av berättelsen om Gud, Jesus och den heliga Anden. Vi hörde nyss hur Jesus tackade sin Fader för att han dolde kunskapen om Gud för de lärda och kloka, men har uppenbarat det för dem som är som barn. Den som inte kan ta till sig kunskapen om Gud, kan inte göra det för att Gud har dolt sig för den personen. Vill man inte lära känna Gud, vill inte Gud visa sig för en. Men om man ber om Guds hjälp att lära känna honom, kommer han att visa vägen och öppna alla våra sinnen för honom.
För oss som tror med sådan styrka att vi säger att vi vet att Gud finns, har Gud kommit emot oss och erbjudit oss tron, kärleken och hoppet om att vi får ta del av Guds nåd.
Det här konstaterade redan Paulus i brevet till församlingen i Korinth. Han skrev: Talet om korset är en dårskap för dem som går förlorade, men för oss som räddas är det en Guds kraft. (1 Kor. 1:18)
Att tro på Gud är att ha en relation med Gud. I en relation finns två parter som ger och tar, som pratar och lyssnar, som bygger en gemenskap tillsammans. Gud kan vara svår att föreställa sig, men vi har Sonen Jesus som är Gud och människa på samma gång. Genom honom lär vi känna Gud och Gud lär känna oss.
Relationen med Gud är något som genomsyrar hela livet. När livet är svårt vänder vi oss till Gud med böner om kraft, leding och stöd på vägen. När livet är fint, är vi inte lika benägna att vända oss till Gud, men då får vi vända oss till Gud med glädje och tacksamhet. Och faktum är att den som låter tacksamheten få stor plats i sitt liv, har ett lättare liv.
Varje dag finns det någonting att tacka för. Det kan vara saker som känns alldeles självklara, som att jag lever, jag andas och solen gick upp den här morgonen också. Eller det kan vara vardagliga saker som att bilen startade och färjan gick. Jag har mat på bordet och värken i ryggen känns inte så mycket idag. Eller det kan vara spektakulära saker som att jag har vunnit miljoner på lotto – fast det har ännu aldrig hänt, så den tacksamheten sparar jag på.
Men alla förstår inte att tacka för det som Gud ger oss. Inte ens när det är alldeles fantastiskt. Många är självtillräckliga och glömmer bort Gud när de har medgång. Då räknar de med att det var deras egen kunskap, deras egen förmåga, deras egen styrka som gav dem de goda resultaten, men de glömmer bort att ingenting av det vi gör leder till goda resultat, hur mycket vi än anstränger oss, om inte Gud är med oss och låter oss lyckas.
Så därför får vi följa uppmaningen till församlingen i Thessaloniki: Var alltid glada, be ständigt och tacka hela tiden Gud.
Jag vet att det är så gott som omöjligt att lyckas vara glad och tacksam hela tiden, men vi får ändå sträva efter det. Vi kan påminna varandra och vi kan be för varandra. I vår gemenskap kan vi hjälpas åt och stötta varandra när någon inte orkar vara glad och tacksam. När det känns som att det inte finns ett endaste dugg att vara glad och tacksam för, kan någon annans omsorg vara just det som behövs för att vi ska komma på rätt köl igen.
Och så ska vi inte glömma bort att den vi får vända oss till när livet känns tungt är Jesus. Han säger att vi ska komma till honom när vi är tyngda av bördor, så ska han skänka oss vila. När vi oroar oss får vi kasta alla våra bekymmer på honom och han tar hand om oss. Det finns ingenting som är för smått eller för stort för Jesus. Han är bekant med allt det som vi möter här i livet och han vänder inte sig bort från oss fast vi upplever att det vi varit med om är det skamligaste av skamligt.
Om vi funderar en stund på hur otroligt mycket Gud älskar oss och bryr sig om oss kan vi ingenting annat än känna glädje och tacksamhet. Så vi får stämma in med Psaltarens psalmförfattare i orden Tacka Herren, ty han är god, evigt varar hans nåd. (Ps. 118:1)