Den här predikan höll jag tillsammans med konfirmanderna i skribalägret. Vi valde att fira 7 söndagen efter pingst med temat Kärlekens lag för att det passade lägret bättre än det egentliga temat för denna söndag.
Varför kallade mannen Jesus för god?
Är det inte så vi säger till någon vi ber om något av? Snälla Anton, kan du hjälpa mig? Snälla Nea, säg hur jag ska göra. Idag säger vi kanske inte Gode mästare till någon, men vi försöker nog för det mesta börja med ett positivt ord innan vi kommer med vår önskan. Så jag tror inte att mannen specifikt kallade Jesus god i meningen att kalla honom för Gud.
Kan den rika mannen bli räddad utan att han säljer allt han äger?
Det korta svaret är ja. Men jag ska utveckla det lite.
Det Jesus säger är tufft. Mannen hade hållit budorden hela sitt liv, men han har inte gett sitt allt. Han är förmögen och äger en hel massa saker. Och nu ställer Jesus kravet att mannen ska sälja allt och ge till de fattiga och sen komma och följa Jesus. Men varför säger Jesus så här? Vill han vara elak med mannen eller tycker han att det är fel att äga mycket?
Ingetdera faktiskt. Att hålla alla Guds bud är bra för oss och utan att bryta dem kan vi bli rika och det är inget fel på det. Men, När Jesus sade åt mannen att sälja allt läser vi att mannen blev bedrövad. Han blev ledsen över att behöva sälja allt han ägde. Han gillade sitt hus, han tyckte om att han fina kläder, han var nöjd med att ha en stor boskap som såg till att han alltid hade god mat på bordet. Och i och för sig är det inget fel på det, men. Allt det som mannen ägde tog upp hans tankar och hans tid så mycket att det skiljde honom från Gud. Det var viktigare för honom att han ägde mycket nu, än att lyssna in vad Gud ville och hålla blicken på skaten i himmelen som väntar på oss alla.
Det här är nog ett problem som de flesta av oss har idag. Vi tycker så mycket om allt det vi äger att vi inte heller skulle vilja sälja det, ge pengarna åt de fattiga och ge oss ut på en osäker vandring i Jesu fotspår. Vi har svårt att lita på att Gud verkligen förser oss med allt vad vi behöver. För vi tror ju att vi behöver så väldigt mycket. Vi är fullt övertygade om att vi behöver en mobiltelefon, ett hus, ett fordon om det sen är cykel, moped, traktor eller bil. Vi behöver alla våra fina kläder, våra böcker, våra leksaker, våra möbler, allt som vi har skaffat oss.
Men ibland händer det att människor förlorar allt på ett ögonblick. Blixten kan slå ner och huset brinna upp. Det blir krig i landet och människor tvingas fly för sitt liv utan att hinna ta något med sig. Det här är extrema situationer, men de kan påminna oss om att vi inte dör av att bli utan våra saker. Vårt liv hänger inte på hur många prylar vi äger. Vår tro, vår relation till Gud och vår frälsning hänger ännu mindre på alla prylar vi äger.
Men hur ska mannen och vi så kunna komma till himlen utan att sälja allt och ge pengarna till de fattiga? När vi lyssnar till Jesus blir det första svaret; det går inte. För vi kan inte, genom det vi gör, förtjäna en plats i himlen. Vi kan inte kompensera vår rikedom med att följa alla budord och tro att det räcker. Det kan hända att det inte ens räcker att sälja allt om vi sedan sörjer och grämer oss över allt som vi har sålt. Då har våra prylar fortfarande makten över oss.
Men Jesus fortsätter, det som är omöjligt för oss människor är möjligt för Gud. Allt är möjligt för Gud. Vi behöver vända oss till Gud och erkänna att vi inte klarar oss utan Gud i våra liv. Då när vi har satt vårt fokus på Gud, bekänt att vi är bristfälliga, trasiga människor som inte klarar sig på egen hand, då har vi hittat rätt.
Det brukar kallas att man ger sitt liv till Jesus eller Gud. Man slutar ställa krav på Gud och öppnar sig för att låta Gud visa oss vägen och ta hand om oss.
Jag kan inte påstå att jag är helt där ännu, men när jag berättade för konfirmanderna här tidigare om hur jag kommit att bli präst och präst här i Houtskär så lyfte jag fram stunder och händelser som var avgörande för mig. Händelser som jag upplever var Guds ledning och Gud som tog hand om mig. Jag försöker fortsätta på den vägen. Att våga lita på att Gud tar hand om mig och visar mig vilken väg jag ska ta.
Jag hoppas att vi alla vill öppna oss för Gud. Ge honom tid och rum att tala till oss och leda oss dit vart vi behöver gå.