Det här måste ha varit en märklig dag för lärjungarna. Först samlas de till festmåltid, den rituella sedermåltiden som hör ihop med judarnas påskfirande än i dag och sen helt plötsligt börjar Jesus tala om sitt kommande lidande. För att sedan fortsätta med att tala om att brödet är hans kropp och vinet ett nytt förbund genom hans blod. Och till sist säger han nånting om att han ska bli förrådd.
Jag kan tänka mig att lärjungarna tittar på varandra och ser ut som frågetecken. Allt det som Jesus säger handlar om det som ska komma och det vet lärjungarna ännu ingenting om. Visst har de hunnit vänja sig vid att Jesus undervisa genom liknelser som kan behöva tolkas, men nu låter han annorlunda. Han är bestämd, men samtidigt lite vemodig. Den här påskmåltiden som skulle bli ett glatt firande i goda vänners lag får en underton av bistert allvar. Någonting är annorlunda och det får lärjungarna att minnas kvällen för evigt som början på något alldeles hemskt men också som början på något alldeles underbart.
Det är först efteråt som de kan dechiffrera de kryptiska uttalanden som Jesus gör. Efteråt förstår de vad det var han syftade på. Och så är det rätt ofta i livet. Vi förstår inte det som händer förrän i efterhand. När vi ser tillbaka ser vi mönster och förstår samband. Ord som verkat fullständigt obegripliga i stunden blir till fraser vi bär med oss fulla av symbolik när vi förstår vad de handlar om.
Därför firar vi den här kvällen en gudstjänst till minnet av påskmåltiden då Jesus instiftade nattvarden. Orden Jesus uttalade över brödet och vinet har levt kvar genom alla år, från den kvällen i Jerusalem, till den här kvällen i Houtskär. De uttalas överallt på vår jord av präster som delar ut nattvarden i gudstjänster, vid andakter och i enskilda nattvardstillfällen. Om och om igen upprepas de i tro på att brödet och vinet verkligen är Jesu kropp och blod.
Genom nattvarden får vi gemenskap med Jesus och med varandra. Vi är en del av en gemenskap som sträcker sig genom tid och rum, genom liv och död. Var gång vi delar bröd och vin gör vi det till minne av honom och varje gång är han närvarande här hos oss.
Nattvarden är ett sakrament, en helig måltid och i den ortodoxa kyrkan kallas det för mysterium. På ett sätt tänker jag att det ordet är bättre och säger vad det handlar om. Nattvarden är ett heligt mysterium som vi inte kan förstå med vår logik, utan en helig måltid som vi får dela i tro och förtröstan på att Jesus verkligen är med oss ännu idag.
Vår tro behöver mera än tankens logik, den behöver beröra alla våra sinnen. Med vår näsa känner vi dofterna, med munnen känner vi smakerna, med våra händer känner vi beröringen och med våra fötter och ben känner vi hur det känns att böja knä inför altaret. Alla de här upplevelserna går långt djupare än de ord vi hör. När vi sitter eller står, när vi sjunger och ber är vi aktiva i vår relation till Gud. Genom nattvardens bröd och vin aktiveras vårt fysiska inre och knyter ihop vår ande, själ och kropp i tro.
Gud är mycket nära och vi kan förnimma hans närvaro när vi sluter ögonen och känner smaken av nattvarden. Ikväll får vi tänka på att altarrunden fortsätter i andra kyrkor på andra platser där våra syskon i Kristus delar nattvarden med oss. Altarrunden fortsätter till och med in i den osynliga världen och där delar våra bortgångna nära och kära nattvarden med oss. Nattvarden är ett mysterium av gemenskap med Jesus och alla kristna genom alla tider. Nattvarden är en helig måltid som stärker vår tro. En gåva av Jesus till dig och mig ännu idag.
Amen.