Hur många av er är bekanta med vinodling? Hur många har en egen vinstock hemma? Själv har jag en gång fått en planta som jag lyckades glömma bort så den dog. Men äppelträd, hur många är bekanta med äppelträd? Jag tror de flesta av oss har eller har haft eller vill ha ett eller flera äppelträd.
Jesus talar ingående om hur vinstockar sköts i den här texten. Han gör det som en liknelse för hur Gud sköter om oss. Hade Jesus verkat idag hade han hittat något annat att berätta om som en liknelse för det han ville säga. Kanske hade han pratat om hur man beskär ett äppelträd eller så hade han berättat om mobiltelefoner eller något annat mycket vardagligt. För det är så Jesus gör för att förklara det som är svårt att förstå och ta till sig. Han tar ner det på en nivå som vi kan förstå. Och på Jesu tid var alla bekanta med hur vinodling går till. Det var något de förstod.
I den här liknelsen talar han om hur vinodlaren, Gud Fader själv, ansar och beskär för att vinstocken ska bära ännu mera frukt. Det här är varje trädgårdsodlare bekant med. Man kan inte låta växten växa hur som helst om man vill ha ut maximal skörd. Det kan kännas bryskt att skära bort en gren som ser fin ut men det görs med en avsikt och ett mål för att nå det goda resultatet.
Jesus förklarar att han är vinstocken och hans lärjungar och vi, är grenarna. En del grenar kommer inte att bära frukt och då skärs de bort. När man tänker att det är människor Jesus talar om känns orden plötsligt bryska. Men de motiverar också till att vilja hålla sig ännu närmare Jesus för att inte riskera att hamna under kniven som beskär vinstocken. Vi vill vara de grenarna som bär frukt.
Under ett liv händer det många saker. Många drabbas av svårigheter och många frågar sig varför just det här skulle hända mig? Ibland är det genom svårigheterna som målet blir klarare. En del svårigheter ger oss färdigheter för att tackla resten av livet. Jag tänker att det ibland är Gud som leder oss genom svårigheterna för att vi ska bli bättre rustade för det som komma skall.
Visst finns det svårigheter som bryter ner och förstör, som är mera än någon mäktar med, men kanske det en del av de gångerna är vinodlaren Gud Fader som beskär vinstocken? Kanske det ibland handlar om de grenar som ändå inte skulle bära frukt eller de grenar som måste offras för att andra grenar ska ge ännu bättre skörd?
Det här vill vi inte tänka. Vi vill inte att någon ska vara en dålig, fruktlös gren, men problemet är ju att vi inte ser hela bilden. Vi som är grenar på vinstocken Jesus ser inte själva vilka grenar som är de goda, de grenar som ska sparas.
Det finns en annan liknelse i Lukasevangeliet (13:6-9) som jag vill ta till här:
Och han gav dem denna liknelse: ”En man hade ett fikonträd i sin vingård, och han kom för att se om det fanns någon frukt på det men hittade ingen. Då sade han till sin trädgårdsmästare: ’I tre år har jag kommit och letat efter frukt på det här trädet utan att hitta någon. Hugg bort det! Varför skall det ta upp mark till ingen nytta?’ Han svarade: ’Herre, låt det stå kvar ett år till, så skall jag gräva runt det och gödsla. Kanske bär det frukt nästa år. Om inte, kan du hugga bort det.’”
Jag vill tro att de dåliga grenarna jag talade om som ska skäras bort är som fikonträdet och att det finns en trädgårdsmästare som för deras talan. Kanske är det du och jag som får agera trädgårdsmästare? Vi kan genom förbön be för alla dem som är svaga grenar till vinstocken Jesus. Vi kan be att Gud inte ska skära bort dem utan att de ska få en möjlighet att visa sin duglighet. Vi får be att de hittar tillbaka till Jesus. Jesus lovar oss att ”Om ni blir kvar i mig och mina ord blir kvar i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det.”
Och vi får kanske göra mera än be. Vi får gräva runt och gödsla. Vi får dela vår tro med den som dignar under svårigheterna. Vi får stöda och hjälpa till helt konkret så att den som inte orkar själv blir hjälpt. Ibland är det allra mest kristna man kan göra vara att stanna upp, fråga hur det är och lyssna. Verkligen lyssna på den andra. Mitt i svårigheterna kan det vara svårt att göra något konkret, ge råd eller försöka lösa situationen. Då kan det räcka med att lyssna. Det som för dig och mig kan kännas som det enklaste och mest obetydliga, kan för den andra vara just det som bär genom det svåra.
Jag vill avsluta predikan med en bön:
Käre himmelske Far.
Tack för att du har gett oss uppgiften att bära glädjebudskapet om din Son,
Herren Jesus, till alla folk.
Vi, dina barn, kommer på många sätt till korta,
och våra egna krafter räcker inte till. Tack för att du ändå vill lita på oss.
Därför ber vi:
Låt den heliga Anden ge oss kraft och leda oss.
Tack för att du har lovat vara med oss alla dagar.
I vår Herres Jesu Kristi namn.
Amen.