Ibland tänker jag att det är ett fasligt fokuserande på Jesu namn. Det finns psalmer och sånger som lovsjunger Jesu namn. Det finns böner och berättelser som lyfter fram Jesu namn. Jag tänker att det väl inte är namnet som är det viktiga utan personen Jesus. Men då har jag bortsett från tre saker.
För det första är namnet alltid intimt kopplat med personen. Det går ju nästan inte att tala om en person utan att nämna personens namn. Att påstå att någons namn är oviktigt är ju snudd på att påstå att den personen är oviktig.
För det andra är Jesu namn inte riktigt vilket namn som helst. Hans föräldrar valde inte namnet för att det lät trevligt eller var ett släktnamn, utan det var en ängel som gav dem namnet långt innan barnet var fött. Namnet Jesus, eller Jeshua som han med största sannolikhet kallades, kan översättas till Gud räddar. Redan namnet visar på Jesu funktion och uppdrag.
För det tredje talar Jesus själv många gånger om sitt namn. Han lämnar det som en livlina åt oss människor. Han säger ”Om ni ber om något i mitt namn, skall jag göra det.” och det är inte enda gången han talar om sitt namn som en länk mellan oss människor och Gud.
Det är alltså något alldeles speciellt med Jesu namn. Det är inte vilket namn eller ord som helst. Skulle det inte vara så att Jesus själv har uppmanat oss till att använda hans namn skulle man kunna likna det vid användningen av en trollformel eller besvärjelse. Man kunde påstå att namnet i sig självt är magiskt på något sätt. Men det handlar inte om magi eller trollkonster. Det handlar om att Guds makt är så stor och så allomfattande att det räcker med att viska Jesu namn för att vi ska få del av den underbara nåd Gud har lovat oss genom Jesus.
Nu, på randen till ett nytt decennium finns det många hotbilder. Polariseringen i samhället och världen, radikaliseringen och främlingsfientligheten, naturen och klimatet som hotas av förstörelse och kollaps. På det lokala planet känner vi oss överkörda och bortglömda. Det som vi uppfattar som basservice dras in och försvinner. Den som har ett långt perspektiv bakåt ser med oro på framtiden. Den som förväntas ha en lång framtid framför sig oroar sig över hur den kommer att se ut. Den glada optimismens dagar verkar vara förbi.
Därför är namnet Jesus ett så viktigt namn. Ett namn som talar till oss och som vi får lita på. Att inleda det här nya året, nya decenniet i Jesu namn är att överlämna allt i Guds hand. Men att överlåta allt i Guds hand är inte det samma som att vara passiv. Vi kan inte säga att vi överlåter allt i Guds hand och ber i Jesu namn att allt ska ordna sig och sedan bara luta oss tillbaka och förvänta oss att Gud ska fixa allt. Tvärtom. Att överlämna allt i Guds hand betyder att vi ger Gud makten att använda oss som sina redskap. Att be i Jesu namn är att be om råd och hjälp av Gud för att förverkliga hans goda plan.
Någon frågar sig var Gud finns nu när vi skakas av oroande nyheter var och varannan dag. Har han glömt oss? Nej, det är snarare vi människor som har glömt honom. Allt flera tror sig vara sin egen lyckas smed och sätter ekonomisk vinning framom gemenskap, samhörighet och ett liv i Guds närhet. Gud, Bibeln och kyrkan viftas undan som en relik från gångna tider. Samtidigt lyfter många fram kloka ord och visdomar som om de var något nytt, men om man särskådar dem ser man att de ofta har sin förebild i Bibelns ord. När man talar om mindfullness, carpe diem, rättvisa, jämställdhet, klimatsmarthet, solidaritet eller globalt ansvar så hittar man de samma visdomarna i Bibeln. Men att hänvisa till Gud och Bibeln är på nåt underligt sätt inte politiskt korrekt i dagens samhälle. Den som tror på Gud avfärdas allt för ofta som en mindre vetande som lika gärna kunde tala om tomtar och troll.
Men vi får inte ge upp. Världen behöver oss. Jesus säger: ”Sannerligen, jag säger er: den som tror på mig, han skall utföra gärningar som jag, och ännu större.” Tillsammans kan vi förändra världen. Tillsammans kan vi göra gärningar som Jesus, och ännu större. Men det kräver att vi vågar stå upp för vår tro och att vi väljer att följa Jesus. Det kräver att vi står tillsammans så att vi har stöd av varandra när vi blir ifrågasatta. Därför är det så bra att söka sig till församlingens gemenskap där vi kan söka styrka från Ordet i Jesu namn. Vi får be tillsammans, vi får läsa Bibeln tillsammans, vi får sjunga psalmer och andliga sånger tillsammans och vi får bekänna vår tro tillsammans. I gemenskapen finns också Jesus med oss. Och han uppmanar oss att be i hans namn. Jesus säger “Om ni ber om något i mitt namn, skall jag göra det.” Genom Jesu namn har vi en direktlinje till honom och Fadern. Därför får vi inleda det här året i Jesu namn och frimodigt resa oss och bekänna vår tro.