Hur många av er har redan sått påskgräs? Är det nån som kan berätta hur man gör när man sår påskgräs?
När man sår påskgräs eller nästan vad som helst behöver man frön, jord och vatten. Gräsfrön är väldigt små och lätta. Det är lätt att tappa bort dem och är man ute och det blåser så far de iväg med en väldig fart. Man måste vara försiktig med fröna så att de hamnar just där som man vill ha dem.
Jorden där man vill så gräsfröna behöver vara mjuk och lagom fuktig. Är den för torr gror inte fröna och är den för våt börjar fröna mögla eller så drunknar de och börjar aldrig gro. Vattnet får man alltså vara lite försiktig med, men det behövs lite hela tiden för att gräsfröna ska orka växa.
Att så påskgräs är en fin tradition. Det är ett sätt att visa hur något så litet och betydligt som ser alldeles dött ut kan börja växa och bli till långa fina gröna blad. Det visar hur man måste bädda ner fröt i jorden, liksom begrava det, för att det ska få liv igen och börja växa. Det är just det här som Jesus pratar om idag i bibeltexten vi nyss hörde. Han sa: om vetekornet inte faller i jorden och dör förblir det ett ensamt korn. Men om det dör, ger det rik skörd.
Påskgräs brukar inte ge så stor skörd, men det är på samma sätt med både vetekornet och påskgräsfröet att de behöver komma i jorden för att kunna växa.
Men varför pratar Jesus om vetekorn och död idag? Han har ju just ridit in Jerusalem och alla människor är glada och ropar Hosianna och strör ut palmblad på vägen där han rider fram? Varför kan inte Jesus vara glad med dem?
Jesus är glad med dem. Han är glad för att människorna tar emot honom och för att de är så glada. Samtidigt är han inte glad för han vet att snart ska han också dö. Han vet att snart kommer han att få lida mycket och det är jobbigt att tänka på. Fast han vet också att han kommer att uppstå. Han vet att berättelsen om Guds son Jesus inte slutar med döden utan det kommer en fortsättning så därför lät han det ske. Han var som ett frö som Gud planterade.
Precis som för fröna vi gömmer i jorden som får nytt liv och börjar växa. Man skulle ju kunna tro att berättelsen tar slut när vi bäddar in fröna i jorden men det gör den ju inte. Vi vet att om en liten tid sticker det upp små gröna skott ur jorden och efter ännu en liten tid går stråna i ax och så kommer det nya frön som man sen igen kan så för att få ännu flera frön.
Vi kan tänka oss att Jesus är som ett frö som ska få vila i jorden en tid innan han kommer till liv igen. Men vi kan också tänka oss att det är Guds ord som är fröna som vi sprider ut och vi är jorden. När man planterar frön av Guds ord i oss börjar de växa. Vi blir mera lika Jesus och vi börjar tänka mera på andra än oss själva. Ett frö som vi har sått som ska få ge skörd idag är den lunch vi får äta här efter gudstjänsten. Fröet är hjälpsamhet. Vi få hjälpa barn och unga i hela världen som har svårt att ha råd att gå i skolan. Med de pengar vi samlar in idag kan vi hjälpa många till en bättre framtid. Såna frön får vi så hela tiden. De kanske ser lika små ut som gräsfröna här men när vi sår dem och vattnar dem så växer de till sig och blir till en stor skörd.