Matt. 11:2-10
Johannes fick i sitt fängelse höra om Kristi gärningar, och han skickade några av sina lärjungar för att fråga honom: ”Är du den som skall komma, eller skall vi vänta på någon annan?” Jesus svarade dem: ”Gå och berätta för Johannes vad ni hör och ser: att blinda ser och lama går, spetälska blir rena och döva hör, döda står upp och fattiga får ett glädjebud. Salig är den som inte kommer på fall för min skull.”
När de hade gått, började Jesus tala till folket om Johannes: ”Vad gick ni ut i öknen för att se? Ett strå som vajar för vinden? Nej. Vad gick ni då ut för att se? En man i fina kläder? Men de som bär fina kläder finns i kungapalatsen. Vad gick ni då ut för att se? En profet? Ja, och jag säger er: en som är mer än profet. Det är om honom det står skrivet: Se, jag sänder min budbärare före dig, han skall bereda vägen för dig.”
Han ska bereda vägen för dig.
Det får mig att tänka på en av mina favoritpsalmer, Bereden väg för Herran. Jag gillar den gamla ordalydelsen som är en uppmaning i pluralis. Det är inte en uppmaning till en enda eller en uppmaning att bereda just en väg för Herren. Det spelar ingen roll var vi är, så får vi bereda väg för Herren. Det spelar ingen roll vem vi är, så får vi bereda väg för Herren. Och det är faktiskt inte bara nu inför julen som vi får bereda väg för Herren, det får vi göra hela tiden.
Ändå är det kanske nu i den alla mörkaste tiden som vi mest behöver påminnas om att Herren är på väg. Han är ljuset och ljuset kommer tillbaka. Det gör Lucia och hennes följe väldigt bra. De kommer med ljus till oss i den mörkaste tiden av året och de påminner oss om att mörkret inte har vunnit. Det ljus som Lucia sprider är Kristi ljus för din förebild, Sankta Lucia var en martyr som vägrade ge efter och som dödades för sin tros och för sitt engagemang.
Att gå med en krona på huvudet fullt av levande ljus är speciellt och krävande. Lucia kan inte gå för fort för då slocknar ljusen i vinddraget. Lucia måste gå rak i ryggen med huvudet högt för att inte ljusen ska droppa allt för mycket. Och Lucia förväntas stå ut med att det varma stearinet ibland rinner ner i hårbottnen utan att visa att det svider till. Det krävs en tålmodig och stark person för att vara Lucia. Så är det när man får uppdraget att bereda väg för Herren och att sprida ljus i mörkret. Det är krävande.
Johannes, som vi hörde om i evangeliet, fick också känna av att det är krävande att bereda väg för Herren. Ändå gjorde han det med glädje. För det är en glädje att få sprida budskapet om Guds kärlek, om att ljuset övervinner mörkret. När vi ser på världen och vårt samhälle idag känns det som att mörkrets makter naggar ljuset i kanten och vinner terräng. Det finns så mycket rädsla, ilska och ondska som vill kräva makten att det för en enskild människa kan kännas övermäktigt. Man vill bara ta en filt och krypa ihop under den och intala sig själv att det onda försvinner bara men ignorerar det. Men så är det inte. Mörkret blir inte mindre mörkt för att vi stänger ögonen. Vi måste leta reda på ett ljus och tända det, för att mota bort mörkret. Och när det är riktigt mörkt kan ett enda tänt ljus göra verklig skillnad. Det behöver vi komma ihåg. Om vi tänder flera ljus blir det mindre mörkt för varje liten låga som tänds. På samma sätt är det med ondskans välde. Det krymper lite för varje röst som protesterar. Ondskan tvingas retirera för varje människa som ställer sig upp och vägrar ge upp. För se på Lucia. Hade hon gett upp hade vi inte ens vetat om att hon levt idag. Det var genom sin kamp och sitt offer som hon sprider ljus ännu idag, flera hundra år efter sin död. Och även om det känns omöjligt för oss enskilda människor, är det den enda väg vi kan välja om vi vill leva i ett fritt och gott samhälle. Vi behöver stå starka mot mörkret och vi behöver stå tillsammans. På så sätt bereder vi väg för Herren.
För fast det känns som högtidliga ord som kan vara lite svåra att förstå, är det Guds himmelrike vi vill bygga här på jorden. En värld där alla är älskade för sin egen skull. En värld där jämlikhet och fred råder. En värld där ljuset sprids från människa till människa, också i vintermörkret.