Den här andakten höll jag på två träffar under min praktiktid i Esbo. Målgruppen var mest äldre kvinnor och några få äldre män.
Den här veckan är temat vår nästa. Vilka tankar väcker det hos dig? Om jag säger att en av texterna som brukar läsas i gudstjänsten är den om den barmhärtiga samariern och en annan handlar om det dubbla kärleksbudet ”Du skall älska Herren, din Gud, över allting och din nästa som dig själv.”. Vad tänker du då? Kanske att vi behöver hjälpa våra medmänniskor och att det är viktigt att visa sin kärlek i handling, inte bara med ord.
Att älska sin nästa som sig själv. Det väcker en fråga hos mig. Älskar jag mig själv? Älskar du dig själv? Om vi inte älskar oss själva är det väldigt svårt att älska någon annan. Om vi inte tänker att vi är värda någonting, hur ska vi då kunna visa någon annan att den är värdefull? Om vi inte tycker att vi är värda respekt, hur ska vi kunna respektera andra?
Gud har gett oss kärleken och vill att vi ska slösa med den mot varandra. Han har älskat oss först, precis som vi är och nu vill han att vi sprider hans kärlek till vår nästa. Han vill inte att vi är som leviten och prästen utan som samariern, som stannar till vid den skadade mannen och tar hand om honom. Den mannen var slagen och svag så han visste kanske inte så mycket om vad samariern gjorde för honom men tänk om han gjort motstånd? För hur ofta gör vi inte det? Någon frågar: kan jag hjälpa dig? men vi slår ifrån oss och menar att vi nog klarar oss själva. Trots att det hade varit lättare med en hjälpande hand.
Så min fråga igen, älskar du dig själv? Tycker du att du är värd att ta upp någon annans tid? Kan du tillåta dig bli föremål för någon annans kärlek till sin nästa. Det är inte så ofta vi pratar om hur det känns att vara den som tar emot hjälp. Förutom att man känner tacksamhet kan det kännas jobbigt. Man kan känna att man står i tacksamhetsskuld. Jag vet att jag ofta trillar i den gropen. Jag tänker att jag behöver återgälda de goda gärningar, någon gör mot mig. Att jag behöver betala tillbaka för det jag fått. Men det är ju inte så nåd fungerar.
Nåd är att få något när man inte förtjänar det och goda gärningar ska man inte behöva betala tillbaka. Den som har hjälpt oss gör det för den goda sakens skull, inte för egen vinning. För om den goda gärningen är gjord med en baktanke om egen vinning, då är den inte gjord av rätt orsak.
Men ändå. Det är ju roligt att själv kunna hjälpa andra. Låta de goda gärningarna sprida sig som ringar på vattnet. Det är mera sällan man kan göra exakt samma tillbaka men vi har ju olika talanger, olika förmågor, olika roller, olika tillgångar. Om en vän hjälper till med något tungt man inte orkar själv kan man kanske ge av sin tid. Kanske kan man bjuda en stressad vän på hemgjord mat? Kanske kan man gå ut med någons hund? Kanske kan man bara finnas där och lyssna när den andra har det svårt. Jag vet att det finns något vi alla kan göra för varandra. Något som inte kräver krafter eller resurser eller väldigt mycket tid. Vi kan be för varandra. Omsluta våra nära och kära med Guds omsorg i våra böner.
Låt oss göra det nu med det samma. Låt oss be.
Gud, vi tackar dig för den här dagen och för att vi har fått komma samman här till lunch. Tack för alla våra vänner och våra familjer. Vi ber för alla som inte kunde komma hit idag och vi ber för alla vi är oroliga för. Vi ber att du ska vara med våra kära idag och alla dagar. Du ser allas behov och du vet vad som är bäst för oss. Ge oss kraft att dela med oss av det vi har utan att tänka på egen vinning. Hjälp oss att se vad vår nästa behöver. Led oss på din väg och låt oss känna oss älskade sådana som vi är. I Jesu Kristi namn, amen.