I kväll höll församlingens körer en adventskonsert, dels för att söka julstämning och dels för att fira Sibelius 150 års dag. Det var en fin helhet med barn och vuxna som sjöng traditionella och nyare sånger.
Jag var ombedd att säga några ord om advent och det blev till en andakt. Det var min första egenproducerade andakt i en församling. Här kommer texten jag framförde:
Evangeliet för 2 söndagen i advent är ur Lukas 21. kapitel:
Tecken skall visa sig i solen och månen och stjärnorna, och på jorden skall hedningarna gripas av ångest och rådlöshet vid havets och vågornas dån. Människor skall förgås av skräck i väntan på vad som skall komma över världen, ty himlens makter skall skakas. Då skall man få se Människosonen komma på ett moln med makt och stor härlighet. När allt detta börjar, så räta på er och lyft era huvuden, ty er befrielse närmar sig.”
Han gav dem en liknelse: ”Se på fikonträdet och alla andra träd. När de börjar knoppas, då förstår ni av er själva att nu är sommaren nära. På samma sätt vet ni när ni ser detta hända att Guds rike är nära. Sannerligen, detta släkte skall inte förgå förrän allt detta händer. Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall aldrig förgå.
Varför läser jag den här texten ikväll? Den handlar ju inte om advent eller jul. Varför berättar jag om när Jesus ska komma tillbaka till jorden? Vi väntar ju på att få fira hans födelsedag, julen. Jo, för det här hänger ihop, att Jesus föddes till jorden och att han ska komma tillbaka. Just nu är vi inne i adventstiden. Ordet advent kommer förresten från latin och betyder ankomst. Vi väntar på att nån ska komma. Vi väntar på att få fira Jesus födelsedag.
När vi väntar på en fest så brukar vi förbereda oss. Vi städar och pyntar, vi hänger upp ljusslingor, vi bakar och lagar mat, vi köper presenter och vi längtar. Vi räknar ner dagarna och väntar på att den där viktiga dagen ska komma. Precis så är det just nu. Vi väntar. Vi fixar och grejar och förbereder men vi är inte där ännu. Det är inte den dagen ännu. Festen har inte börjat ännu. Vi väntar.
Det här är ju precis samma sak som att vi väntar på att Jesus ska komma tillbaka till jorden. Det är som adventstid hela tiden för vi vet inte när han ska komma. Här i texten ger Jesus några små vinkar om hur det kommer att vara när han kommer tillbaka men det är inte så lätt att förstå dem. Därför väntar vi hela tiden. Vi förbereder oss för den dagen. Vi går i gudstjänsten och vi försöker följa Guds ord så gott vi kan. Vi läser Bibeln och vi ber. Vi förbereder oss. Det är inte den dagen ännu. Vi väntar.
Den dagen vi väntar på just nu är juldagen, den 25 december. Det var den natten Jesus föddes i ett stall i Betlehem. Änglarna sjöng och visade herdarna vägen till stallet. En stjärna lyste på himlen och visade vägen för österns vise män. Julen börjar på juldagen och då firar vi Jesus födelsedag med stor glädje. Tidigt på morgonen firar vi gudstjänst här i kyrkan och då brinner alla ljusen i takkronorna. Det är magiskt vackert och det är nästan som om änglarna från julnatten skulle vara med oss här.
Det finns mycket vi vill hinna med och som vi tycker att hör till julen men den viktigaste ingrediensen för en lyckad jul är nog gemenskapen. För när vi är tillsammans är det allra bäst. Jesus säger själv: För där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem. Så den här julen hoppas jag att vi alla vill låta Jesus vara med när vi firar hans födelsedag.
Vi ber.
Gud, vår himmelske Far.
Tack för adventstiden.
Hjälp oss att förbereda oss för din Sons födelsefest.
Lär oss att se det som är viktigt i livet
och lämna sådant åt sidan som är mindre viktigt.
Låt honom vara ett svar på vår väntan.
Hör oss när vi hälsar vår konung:
Hosianna, Davids Son,
Hosianna i höjden.