Jag ska läsa ett litet stycke till ur Matteus evangeliet, ett stycke som finns en stund innan Jesu ord som vi hörde i evangelieläsningen. Matteus skriver:
När han sedan satt på Olivberget och lärjungarna var ensamma med honom kom de fram och sade: ”Säg oss när det skall hända. Och vad blir tecknet för din återkomst och för tidens slut? (Matt 24:3)
Lärjungarna frågade och Jesus berättade. Först talade han om alla de prövningar som skulle komma innan tidens slut. Sen berättade han om den sista störa nöden. Han berättade liknelsen om de tio brudtärnorna och liknelsen om talenterna. Och så till sist berättar han om hur Människosonen kommer i sin härlighet för att som herden skilja på människorna. Vi hörde hur fåren ställs till höger och getterna till vänster. De till höger blir välsignade och får träda in i det förlovade landet, medan de till vänster kallas förbannade och tvingas bort.
Det är kanske nu vi börjar fundera på vilken sida vi skulle befinna oss? Har vi sett Jesus hungrig, törstig, naken, sjuk eller i fängelse? Har vi behandlat våra medmänniskor som om de hade varit Jesus? Om det skulle vara så att vi ska dömas enbart på basen av vad vi har gjort, då är det lätt hänt att många av oss hamnar till vänster.
Lyckligtvis är den här texten inte den enda som ger oss råd om hur vi ska komma till vår Faders eviga hem. Redan i Gamla testamentet talar skribenterna om hur Gud lovar att ta hand om sitt folk. I Jesaja kan vi läsa Var inte rädd, jag har friköpt dig, jag har gett dig ditt namn, du är min. (Jes 43:1) och de orden citeras ofta vid dop. Redan långt innan Jesus dog på korset talar Gud om att han har friköpt oss. Det finns och har alltid funnits en räddningsplan, också när allting går på tok för oss i livet. Men då gäller det ju att vi tror på Guds räddning, att vi litar på att Jesus dog för dina och mina synder.
Paulus är lite tydligare i sin beskrivning på vilket sätt vi tillhör Gud. Han skriver i Galaterbrevet så här: Alla är ni nämligen genom tron Guds söner, i Kristus Jesus. Är ni döpta in i Kristus har ni också iklätt er Kristus. Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. Men om ni tillhör Kristus är ni också avkomlingar till Abraham och arvtagare enligt löftet. (Gal 3:26-29)
Paulus knyter alltså samman oss med Abraham och löftet Gud gav åt honom. Paulus pekar på dopet som binder oss vid Kristus, som klär oss i Kristus. Vi behöver inte förlita oss på vår egen kraft och förmåga, utan Gud bär oss och förlåter oss när vi ångrar våra misslyckanden.
Den här söndagen är alltså inte den dag när vi ska känna oss förtvivlade över våra tillkortakommanden eller känna rädsla för den kommande domen. Det här är Kristi konungaväldes söndag, dagen då vi får glädjas över att Kristus har segrat och det kommer en dag när han kommer tillbaka och visar sin makt och härlighet för världen och för oss.
Men för att ännu återgå till Jesu ord i evangelietexten. Varför poängterar då Jesus gärningarna? Orden Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var hemlös och ni tog hand om mig, jag var naken och ni gav mig kläder, jag var sjuk och ni såg till mig, jag satt i fängelse och ni besökte mig.
Jag tänker att våra gärningar är en spegel av vår tro. Vi gör så som vi tänker och tror. När vi är döpta, troende och iklädda Kristus så kommer det att synas i det sätt vi behandlar andra människor. Visst kan man vara en god, omtänksam människa utan att bekänna Jesus som Herre, men jag tänker att det är hart när omöjligt att leva ett kristet liv på riktigt utan att sträva efter att vara omtänksam, gästfri och älskande. Om vi följer det största budet Jesus gett oss så älskar vi Gud över allting och vår nästa som oss själva. Det kommer att ha följder för hur vi behandlar andra. Så det är kanske inte så långsökt när Jesus skiljer fåren från getterna med orden om hunger, törst, hemlöshet, nakenhet, sjukdom och fängelse. Det han ser i vårt hjärta har vi gett uttryck för i våra handlingar.
Därför får vi lita på orden Var inte rädd, jag har friköpt dig, jag har gett dig ditt namn, du är min. (Jes 43:1) och se fram emot Jesu återkomst i härlighet med glädje. I väntan på den dagen får vi resa oss och gemensamt lova Gud med orden i vår trosbekännelse.