Predikan 1. januari 2019, Houtskär

      Inga kommentarer till Predikan 1. januari 2019, Houtskär

Jag heter Janette. Det är ett kvinnonamn med betydelsen lilla Jeanne, som är en fransk form av Johanna, som i sin tur har grekiskt ursprung. När man riktigt spjälkar upp namnet kommer man till att Jeanette betyder “Gud har förbarmat sig”. Så här kan man tyda de flesta namn, men det är nog få föräldrar som idag väljer sina barns namn utgående från namnets betydelse.

I Bibeln däremot är namnen och deras betydelse mycket viktig. Att Jesus fick namnet Jesus var ingen slump. Det var inte så att Maria och Josef tyckte att det var ett trevligt namn, utan det var ängeln som berättade för Maria att hon var havande som sade att pojken skulle heta Jesus.

Eller egentligen så sa han nog inte Jesus utan Jeshua eftersom Maria talade arameiska. ”Jeshua kommer av två olika ord. Je- kommer av det heliga gudsnamnet, vilket även Jo- gör. –shua betyder rädda/befria på både hebreiska och araméiska. Hans namn ska alltså förstås: ”Gud räddar” eller ”Gud befriar”. Detta är hans uppdrag och hans identitet.

Men hur blev då Jeshua Jesus? Jeshua är ett araméiskt namn som skrevs med ett helt annat alfabet. När vi med vårt alfabet försöker stava det som man sa på araméiska blir det ungefär Jeshua. För det är så när ett språk har ett annat alfabet eller väldigt annorlunda sätt att ljuda namn blir det förändringar när man försöker överföra ett namn till andra språk. Vi kan ju till exempel jämföra med kung George i England som på finska kallas kuningas Yrjö.

När sen Jeshua skrevs på grekiska använde man åter ett annat alfabet som på svenska kan skrivas Iäsos. När han omnämns på arabiska i Koranen skrivs det Isa, men det är fortfarande samma person. På latin blev det Jesus.

Men Jesus kallas inte bara Jesus. Profeten Jesaja talade om Jesus som Allvis härskare, Gudomlig hjälte, Evig Fader, Fredsfurste och han säger att hans namns ska vara Immanuel. Immanuel betyder ”Gud är med oss” eller “Gud bland oss” och det är ju exakt vad Jesus är. Han är med oss. Han är Gud bland oss.

Vi uppfattar namn som tilltalsnamn men på hebreiska betyder ordet för namn också titel. Så med tanke på det är det inte så konstigt att Jesus har så många titlar och namn. Vi är ju också vana att kalla honom Messias och Kristus. Messias är hebreiska och betyder den smorde och Kristus är den grekiska formen för samma ord och på svenska skulle vi använda uttrycker Frälsaren. Det finns alltså en hel massa namn och titlar på olika språk som alla pekar på en och samma person. Ordstävet säger att kärt barn har många namn och här stämmer det ju verkligen.

Låt oss återgå till namnet Jesus. Varför är det så viktigt? Varför väcker det sådana kraftiga reaktioner?

Jesus säger många gånger i mitt namn.
vad ni ber Fadern om i mitt namn, det skall han ge er (Joh 16:23)
Den som tar emot detta barn i mitt namn, han tar emot mig (Luk 9:48)
Ty där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem (Matt 18:20)

Och lärjungarna gör många under i Jesu namn:
Petrus sade: I nasarén Jesu Kristi namn: stig upp och gå!” (Apg 3:6)
Paulus sade: ”Jag befaller dig i Jesu Kristi namn att fara ut ur henne.” (Apg 16:18)

Så det är något alldeles speciellt med Jesu Kristi namn. Det är ett namn som tröstar och vägleder. Det är ett namn som irriterar och skaver. Det är ett namn som väcker tro och förtröstan men också ilska och hat. För den som tror är namnet Jesus en stadig grund att stå på. En stav att luta sig mot när vandringen känns tung och en famn att vila ut i när livet känns besvärligt och världen känns förfärlig. För den som inte vill tro är Jesus en nagel i ögat och en provokatör. Han är Gud och människa på samma gång. Han är näst intill omöjlig att förstå sig på.

Samtidigt är namnet Jesus också för den troende en sten i skon, en tagg i sidan. För Jesus är ingen mjukis utan han uppmanar oss att göra bättring, att hjälpa andra och lägga våra egna krav och behov åt sidan. Han visar själv kärlekens väg och uppmanar oss att vandra den med honom. Han bryr sig och han älskar oss alla, oberoende av vem vi är och vad vi lyckats med. Men hans kärlek är inte kravlös utan uppfordrande. Han vill att vi ska vara det bästa vi kan. Samtidigt får vi lita på att han står kvar hos oss också när vi inte lyckas, när vi inte klarar av att vandra på kärlekens väg. Då är han kvar hos oss och håller oss i handen. För genom honom får vi förlåtelsen. Genom honom har vi alltid kvar biljetten till himmelriket. För Jesus sade ”Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. (Joh 14:1,6)

I Jesu Kristi namn, Amen.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *