Predikan i Pargas 15 juli 2018

Hur mycket kan du om kristen tro? Kan du trosbekännelsen utantill? Hänger du med i Fader vår? Vad vet du om Gud och Jesus och den heliga Anden egentligen? Ur lyder de tio budorden riktigt? Trodde du att konfirmation handlade om att kunna allt det här?

Jesus sade Följ mig! Han sa det till fiskare och tullindrivare. Han höll inga förhör med dem, om hur mycket de kunde om de heliga skrifterna. Det var inte lärda, framstående män som blev Jesu lärjungar utan Jesu sade Följ mig, Tro på mig till enkla och mindre ansedda män och så lärde han dem allt de behövde kunna.

Vi är i gott sällskap här, för fortfarande säger Jesus följ mig, tro på mig och vi får vandra med honom oberoende av hur mycket vi kan från förut. När vi väljer att gå med får vi lära oss det vi behöver. Under skriftskoletiden har konfirmanderna fått lära sig en hel del om vår tro på Gud, Jesus och den heliga Anden och om kyrkan och församlingen. De har fått se och känna efter hur det är att följa med Jesus. De gick upp på ett berg, berget kallas skribaläger på Koupo. Det var en stundvis tung vandring tillsammans oss ledare. Under den 12 dagar långa vandringen försökte vi ledare visa konfirmanderna hur klart ljuset strålar från Kristus. De fick en mikroskopisk glimt av det som Petrus, Johannes och Jakob fick se på förklaringsberget.

Den gången stod Jesus tillsammans med Mose och Elia. Det var en härlig stund och Petrus ville bygga hyddor och stanna kvar där. På samma sätt var det en del konfirmander som gärna stannat kvar en stund till på lägret. Men Jesus sade nej, nu ska vi gå ner från berget, tillbaka till vardagen. För det är i vardagen vi på riktigt får vandra med Jesus. Fina festdagar som den här är viktiga för att vi ska orka vidare, men de är inte livet. Livet är alla de där dagarna som kommer och går medan vi tar oss an skola, arbete och allt annat som måste göras. De där dagarna då vi vandrar i uppförsbackar och motvind.

Petrus, Johannes och Jakob höll länge tyst om vad de fått se uppe på berget. Det var så stort och mäktigt att de inte kunde berätta om det. Kanske känns det lite lika för någon av er konfirmander? Kanske det var något på lägret som kändes så stort att ni inte ännu vill dela minnet med någon. Det är okej, spara minnet för dig själv tills du känner dig redo att berätta om det.

Nu kan det hända att det är någon som sitter och funderar om dagens konfirmander inte längre behöver lära sig någonting utantill. Jag kan lugna dig att konfirmanderna här, alla kan trosbekännelsen och Fader vår som rinnande vatten. De kan buden och de vet vad som är lilla Bibeln. Dubbla kärleksbudet har de koll på och en massa andra saker. Det har de bevisat under lägret. Men jag vill påstå att tro inte är en prestationsgrej och konfirmation är inget kvitto på utantillkunskap. Det handlar om att lära känna Jesus och svara ja när han säger Följ mig, tro på mig.

Kära konfirmander, idag har ni uppnått ett viktigt mål i er livsvandring. Ni har klarat av skriftskolan, ni överlevde skibalägret och jag vet att ni alla dessutom hade roligt under tiden. Ni har lärt er mycket och ni har vuxit som personer. Det viktiga nu är att ni har lärt er så pass mycket om den tro ni är döpta till, att ni kan välja om ni vill fortsätta följa Jesus eller inte. Ni har ett hum om vartåt vägen med Jesus leder. Ni vet att det är som i psalmen vi sjöng. Det finns en plats i en stor trygg famn och det finns en plats vid ett nattvardsbord som är bara, bara din. Jag är glad över att ni alla vill vara en länk i kedjan av lärjungar.