Verserna är psalm 118 som kantorn sjöng mellan de talade delarna.
1.
Grip du mig, helige Ande,
drabba mig, låga klar,
Visa vägens riktning,
ge mina frågor svar.
50 dagar efter påsk firade judarna Pingst i Jerusalem. Ordet Pingst kommer förresten från det grekiska ordet för femtionde. Det var ursprungligen en skördefest, som på Jesu tid firades till minne av förbundet på Sinai när Mose tog emot stentavlorna med budorden. Det var stor fest i Jerusalem och många var samlade där. När den helige Ande kom till apostlarna blev många förskräckta och många hade svårt att tro på det de såg och hörde. Texten beskriver det som tungor av eld som stannade på var och en av dem och de började tala på språk de knappast kunde från förr. Den helige Ande använde apostlarna som sina verktyg och det väckte just då flera frågor än svar. Hur kunde dessa enkla män från Galileen tala alla dessa språk? Var de druckna eller var det ett Herrens under? När Petrus tog till orda var det många som kom till tro och flera tusen döptes. Den kristna kyrkan var född.
2.
Rör vid mig, helige Ande,
rör vid mitt dolda jag.
Lär mig tro att Jesus
leder mig varje dag.
Den helige Ande rörde vid lärjungarna och han kan röra vid oss idag. När vi minst anar det kan vi bli till verktyg för den helige Ande, och det kan hända att vi säger saker vi inte trodde att vi visste och kunde säga. Det är för att vi inte alltid vet vad den vi möter behöver höra. Den helige Ande vet vad som rör sig i våra liv och han använder våra medmänniskor för att nå in till oss. Den helige Ande rör vid oss i vårt innersta bara vi låter honom göra det. Vi får och vi ska tro på Jesus. Han kom till oss som en människa. Han offrade sig för vår skull och när han inte längre var kvar hos oss sände han sanningen Ande, den helige Ande att leda och hjälpa oss. Han leder oss till gröna ängar och lugna vatten. Han leder oss på rätta vägar, varje dag.
3.
Sporra mig, helige Ande,
gör du mig trygg och fri.
Ge mig tjänst och ansvar,
låt mig till glädje bli.
När vi vågar lita på att den helige Ande är med oss blir vi trygga och fria. Vi vågar ta emot de uppdrag som anförtros oss också när vi känner oss osäkra på om vi ska räcka till. Vi får lita på att vi är verktyg som fylls av helig Ande och att vi kan bli till glädje för andra när vi inte sätter oss själva först. På så sätt kan den helige Ande sporra oss till mera än vi visste att vi kunde. Det är tryggt att vara en del av en gemenskap. En gemenskap som består av Gud Fadern, sonen Jesus, den helige Ande och hela den kristna syskonskaran. Tillsammans är vi starka och vi får lita på att vi blir burna av gemenskapen hela tiden. Vi kristna får be för varandra och stöda varandra. Ytterst är det ändå Gud som bär oss. Som små barn får vi vila i hans famn.
4.
Upplys mig, helige Ande,
så att jag kan förstå:
också nu gör Herren
det som han gjorde då.
Hur ska vi kunna lita på att Herren ännu verkar på samma sätt som på Jesu tid? Hur ska vi veta att han inte har glömt oss här i Houtskär, i skärgården, i Finland? Det är samma frågor som judarna ställde för två tusen år sedan i Jerusalem. Då kom Jesus och visade dem att Gud är närvarande över allt och hela tiden. Jesus sade vaka och be. Han sade att han kommer tillbaka men han sade inte när. Vi får vänta och vi får lita på att den helige Ande är med oss tills Jesus åter är här mitt ibland oss. Vi får lita på att vi har en uppgift. En alldeles egen uppgift som ingen annan kan göra. Hur stor eller liten den uppgiften än är så är den viktig. Vi är som pusselbitarna i ett gigantiskt pussel. Tappar vi bort en endaste liten bit så är inte pusslet komplett. Bilden blir aldrig hel om någon pusselbit fattas. Så därför är det viktigt att vi är måna om varandra och att vi hjälper varandra att vara just den unika pusselbit vi alla är. Den helige Ande hjälper oss att hitta vår egen plats i pusslet.
5.
Jag har en uppgift att fylla,
Kristus har bruk för mig!
Därför, helige Ande,
vill jag nu tacka dig.