Predikan i Houtskär 15 april 2018

      Inga kommentarer till Predikan i Houtskär 15 april 2018

Har du hund? Eller har du någon gång haft en hund? Ni som har eller har haft en hund får gärna vifta lite med handen så får vi se hur många här som är hundvänner. Ni som inte själva har haft nån hund kanske ändå känner någon hund? Jo, jag tror vi alla känner en hund, åtminstone lite grann.

Hunden är människans bästa vän sägs det och det tror jag många hundägare håller med om. Genom tiderna har hundar varit nyttodjur som har hjälpt människan på många olika sätt. Idag är kanske de viktigaste hundsysslorna att vara assistenthundar, vakthundar och jakthundar. Men alla hundar är ändå våra bästa vänner. Det är ingen skillnad om det är en stor Leonberger, en kompakt rottweiler, en gosig labrador, en spänstig stövare, en ettrig terrier, en envis tax eller en minimal chihuahua. Är det vår hund, älskar vi den och hunden oss. Hunden väntar på oss när vi kommer hem och den vill vara med oss hela tiden. Den vill leka med oss, äta med oss och den vill allra helst sova i sängen med oss. När den måste stanna ensam hemma blir den kanske ledsen och vi funderar på hur den har det när vi inte är där. Känns det här bekant?

Men varför pratar jag om hundar? Handlar inte dagens evangelium om får och en herde?

Jo, Jesus talade till lärjungarna om får och om den gode herden som tar hand om sin fårskock. Det här var någonting de alla kände till. De kände säkert alla en herde och visste hur han hade hand om sina får. Det var lika bekant för dem som hundar är för oss idag. Lärjungarna visste hur herdarna brukade leda in fåren i en fålla till natten för att kunna skydda dem från rovdjur och tjuvar. De visste hur herdarna kände varje får i sin hjord och att fåren följde herden när han ropade på dem. Jesus jämförde sig själv med herden och oss med fåren för att det var en bild lärjungarna kunde förstå.

Men den här liknelsen, hur bra den än är, kanske inte tilltalar oss riktigt lika mycket nu som då. Det finns strikt taget bara två gånger vi jämför oss med får nu längre. Endera sägs någon vara en fårskalle eller så talar man om familjens svarta får. Ingendera gången är det roligt att bli jämförd med får. Ändå vill jag fortsätta prata om fåren och deras herde lite till. Jesus talar om att fåren följer sin herde för att de känner hans röst men inte följer en främling för att de inte känner hans röst. Det här låter rätt självklart men det finns någonting lite djupare i det här med rösten. Fåren följer sin herde för att de känner hans röst. För att de litar på sin herde. För att de vet att herden vill dem väl. För att de vet att herden skyddar dem när vargen kommer. De vet att det är bra för dem att ha en herde som känner dem, älskar dem och gör sitt allt för att de ska ha det bra.

Det är likadant med hunden. Den kommer springande när ägaren ropar eller visslar. Den litar på sin ägare. Den känner flera röster och vet vem som delar ut godbitar, vem som krafsar skönt bakom örat och vem som försöker sparka den och den väljer att följa de röster som den förknippar med goda ting.

Så Jesus är vår herde, vår hundägare, den som vi får förknippa med goda ting. Vi får lita på honom och vi får vara övertygade om att när vi följer honom så vill han oss väl. Han känner oss alla precis som fåraherden känner alla sina får i sin hjord. Eller som bonden känner alla sina kor vid namn. För den som står utanför hagen och ser på flocken är det bara kor men för bonden så är det Rosa, Stjärna, Krona, Majros, Blomma och Lilja som betar där.

Men hur ska vi känna Jesu röst? Vi som aldrig hört honom tala? När vi läser Bibelns texter hör vi honom. Han talar till oss när han talar till lärjungarna. För har du inte någon gång läst ett brev eller annan text av någon och tänkt att jo, jag kan riktigt höra hur han eller hon skulle ha sagt det här? Det är på så sätt vi kan höra Jesu röst i texterna. Vi kan tycka oss höra hur han med inlevelse berättar för lärjungarna om den gode herden och fåren.

Fast det just nu är min röst ni hör är det ändå Jesu röst vi följer när vi kommer till gudstjänsten. Det är han som ropar på oss. Han står där som hundägaren med matpåsen och skramlar. Matdags, ropar han, kom och drick ur odödlighetens källa! Kom till kyrkan, kom till mig. Och vi kommer. Vi litar på att Jesus delar ut den mat för själen som vi behöver när vi kommer till kyrkan. Ibland behöver vi bara få sitta stilla en stund med våra egna funderingar och ibland behöver vi få höra att också fårskallar och svarta får är älskade just sådana vi är. För vi är alla älskade, med fel och brister och misslyckanden är vi älskade. Vi får lita och tro på Jesu gränslösa kärlek. Han är herden som för mig i vall på gröna ängar, han låter mig vila vid lugna vatten. Han ger mig ny kraft och leder mig på rätta vägar, sitt namn till ära. Inte ens i den mörkaste dal fruktar jag något ont, ty herden Jesus är med mig, hans käpp och stav gör mig trygg.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *