Spaltaren, 17 april 2020

      Kommentarer inaktiverade för Spaltaren, 17 april 2020

Så länge det finns liv, finns det hopp.

Det finns ett liv efter döden. Det är ett av kyrkans viktigaste budskap. Vi har nyss firat påsk och åter en gång blivit påminda om att Jesus dog och uppstod igen. Det är inget sammanträffande att påsken infaller på våren när hela naturen vaknar till liv igen. Gud är en mästare på att koppla samman händelser så att de ser ut som sammanträffanden, men i själva verket är det en väl regisserad kedja av händelser vi får ta del av. Vi behöver vårens underbara uppvaknande för att påskens budskap ska nå in i oss på djupet. Speciellt här i Norden är det ett glädjebudskap varje vår när de första vårtecknen börjar synas. Då återfår vi tron på att naturen och själva livet inte dött, utan bara vilat en stund.

Den här våren blev inte lik någon annan vår vi minns. Vi firade påsk i undantagstillstånd och omgivna av restriktioner. Firandet blev mera stillsamt än på länge. Ännu ser vi inte slutet på coronakrisen, och vi vet inte hur länge det här kommer att pågå. Vi lever i ett flytande ovisshets tillstånd. Det är något av det värsta som finns, att inte veta.

Tron och hoppet bär oss genom ovissa tider. Det sägs att det aldrig betts så mycket i Finland som under krigsåren och kanske kunde vi återuppta det nu? I bönen får vi lämna över våra bekymmer åt Gud och be honom ta hand om oss. Kan hända låter det här som ett löjligt enkelt sätt att fly situationen, men det är inte så jag menar. Vi ska inte sluta vara försiktiga och sluta jobba för att komma genom krisen och bara be, utan bönen får bli ännu ett sätt att bearbeta krisen. Att sätta ord på sin oro och be om hjälp stärker oss inifrån. Gud finns hos oss och han verkar genom oss. Att föra en dialog med honom hjälper oss att bli hans medhjälpare så att vi kan hjälpa andra. Bönen hjälper oss att flytta fokus från det hopplösa till känslan av att vi är omhändertagna.

Så länge det finns liv finns det hopp, säger ordspråket. Jesus har dessutom bevisat att det till och med i döden finns hopp. Men låt oss inte fokusera på döden just nu. Det finns nämligen ett liv före döden också. Ett liv som ska levas här och nu. Ett liv som är fullt av glädje och sorg, oro och tillförsikt, arbete och vila. Det livet får vi fylla med hopp och tro på en ljusnande framtid. Vi måste kanske fokusera på bara en dag, en timme i taget, men hela tiden får vi minnas att vi inte är ensamma i det här. Gud går med oss. Alla dagar, alltid.