Den här söndagen firade vi högmässa tillsammans med konfirmanderna. De fick ställa frågor till mig kring evangelietexten och jag svarade. Det var en dialogpredikan. Stort tack till Thor-Leif Strindberg som skrivit så utförliga svar på många frågor på sidan Bibelfrågan!
- Varför säger Jesus ”Snart kommer ni med talesättet: Läkare bota dig själv” ?
Problemet med ordspråk och talesätt är att de ofta är svårförståeliga för den som inte är uppväxt med dem. Också svenska ordspråk som ”Goddag Yxskaft” förstår man inte om man inte fått lära sig det.
På samma sätt är “Läkare, bota dig själv” ett uttryck som var vanligt både bland judar, greker och romare. Grundinnebörden är att det inte räcker att påstå sig vara något, utan man måste även bevisa det. Om någon påstår sig vara läkare, så måste han bevisa det också, genom att åtminstone kunna bota sina egna sjukdomar.
Ordspråket skulle med andra ord kunna formuleras så här “(Du påstår dig vara) läkare. Bota dig själv (så ska vi tro på det)!”
Jesus säger alltså (fritt formulerat) till sina åhörare:”Jag förstår om ni vill rikta det där gamla ordspråket “läkare, bota dig själv!” till mig och menar att om jag vill att ni ska tro på att jag är en profet, så måste jag faktiskt bevisa det också genom att göra lika förunderliga saker här i min hemstad som jag har gjort i Kafarnaum. Men jag ska säga er att det skulle inte hjälpa om jag gjorde några underverk här, för ingen profet blir ändå accepterad i sin hemstad! Så glöm det!”
- Varför blir ingen profet erkänd i sin egen hemstad?
“Ingen blir profet i sin egen hemstad!”
Det var Jesus som myntade de orden. På det stora hela var han nämligen inte alls särskilt populär medan han levde på jorden. Tvärtom! Och just hans hemstad Nasaret var en av de platser där människorna var som mest negativt inställda till honom, förmodligen just därför att de så väl visste vem han var. Josefs pojke hade de ju känt sedan han var liten.
De berättelser vi läser om Jesus är skrivna av dem som gillade honom och följde honom. De har förstås skrivit om hur många det var som följde honom men de säger inte mycket om alla dem som tyckte att Jesus var lite knäpp.
De religiösa ledarna menade att han hädade när han utgav sig för att vara Guds son. Guds son – han som älskade att sitta och äta och dricka i timmar bland opålitliga typer och bedragare? Han som brukade försvinna in hos hororna och som umgicks med spetälska och eländiga tiggare? Faktum är att de som tycktes gilla honom bäst var just de som fanns längst ner på samhällets sociala rangskala.
Så han var inte så populär som vi kanske tror och allra minst i hans hemstad Nasaret.
- Varför blev stadsborna ursinniga?
Det vi inte fick höra i evangelietexten är att Jesus på sabbaten går till synagogan i Nasaret som han brukade och läser en profetia. När han har läst texten säger han: I dag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som hör mig. De som hör honom blir förvånade och säger, men är inte det här Josefs pojke? Och därifrån fortsätter texten med det evangelium vi hörde.
Så att en man, som folket i staden sett växa upp från bebis till en ung pojke till en vuxen man och som de ser som en bland dem, kommer och påstår att en profetia handlar om honom själv gör att folket tycker att han har blivit mer än lovligt hög i kroken. Han har flippat, tänker de. Och att han sen ännu börjar argumentera med dem och praktiskt taget påstår att de är korkade och att han inte tänker börja göra några under i hemstaden gör dem ursinniga.
- Vad har kallelsetider att göra med dagens evangelium?
Kallelsetider betyder att Gud ropar på oss människor och söker oss. Han vill visa oss att han är här för oss och att han vill använda oss. Texterna för den här söndagen talar om hur vi människor inte vill lyssna och se att Gud kallar på oss. Vi tror att vi klarar oss utan Gud och att mänsklig vishet är tillräckligt.
Fast människorna i Nasaret hade Jesus framför sig trodde de inte att han var Guds son. De såg bara Josefs pojke. De hörde inte Guds kallelse, fast det var Gud själv som i Jesus, talade till dem. Så är det ibland för oss också. Vi har liksom glasögon på oss gjorda av självgodhet och förutfattade meningar som gör att vi inte ser Gud fast han står rakt framför oss.