Predikan höll jag på finska, men mitt första manuskript skrev jag på svenska och det är det du får läsa här:
Igår firade vi midsommardagen till minne av Johannes Döparen. Han var den sista profeten som ropade ut omvänd er, döp er, Himmelriket är nära! Han var Guds röst som kallade och uppmanade människorna att söka sig till Gud. Johannes var den sista profeten men också den första att peka ut Jesus som Guds lamm. Johannes döpte Jesus och steg sedan åt sidan för att folket skulle följa Jesus istället för Johannes.
Jesus vandrade omkring med sina lärjungar och talade till folket. Han gjorde under, han botade sjuka och fördrev onda andar. Och han åt tillsammans med syndare.
Jesus krävde inte att människorna först skulle omvända sig och bevisa att de levde sina liv enligt Guds lag, utan han gick hem till publikanen Sackeus för att dela måltid med honom.
Hela staden visste vem Sackeus var och vad han hade gjort. Det fanns säkert lika många berättelser om hur han pressat pengar av folk, som det fanns berättelser om hur Jesus gjort under. Sackeus var ingen uppskattad person, sin förmögenhet till trots. För han hade kommit över pengarna på orätt sätt och han hade inte varit generös mot andra. Den mannens hem tänkte Jesus gästa och han tänkte äta tillsammans med honom. Oerhört, viskade människorna runt omkring, han tänker äta med en syndare! Det fanns en viss ton av avundsjuka i orden för de hade nog alla gärna tagit emot Jesus i sina hem. Det fanns också en rejäl dos av fördömande. Skulle Jesus verkligen belöna den mannen med sin närvaro? Stadens största syndare? Det fanns ju så många andra som förtjänade Jesu besök så mycket mera.
Men Jesus tänkte inte på samma sätt som människorna runt omkring honom. Hans besök hos Sackeus var inte en belöning, det var mera som ett läkarbesök hos en sjuk. Hade Jesus sett förbi Sackeus hade ingenting hänt. Sackeus hade kunnat konstatera att Jesus var som alla andra fariséer och så hade Sackeus fortsatt sitt liv som förut. Han hade fortsatt att pressa pengar av dem som skulle in och ut i staden och levt gott på sina orätt förtjänade pengar.
Nu när Jesus såg Sackeus i ögonen och uttalade orden ”i dag skall jag gästa ditt hem.” hände något i Sackeus. Han blev sedd och älskad på ett sätt han aldrig upplevt förr. Han fylldes av den kärlek vi får av Gud och han ville gottgöra allt det som han gjort fel. Sackeus sade till Herren: ”Hälften av vad jag äger, herre, skall jag ge åt de fattiga. Och har jag pressat ut pengar av någon skall jag betala igen det fyrdubbelt.”
Vem är du och jag i hopen av människor runt Jesus? Vilken reaktion har jag på att Jesus går hem till stadens största syndare? Jag är illa rädd att jag själv står där och är avundsjuk och lite sur. Missunnsam och småaktig. Jag vill ju också få bjuda Jesus på det bästa jag har.
Men så inser jag. Jag får ju bjuda Jesus på det bästa jag har, varje dag! Och det bästa jag har att bjuda Jesus, är mig själv! För i Sackeus ser jag mig själv, stans största syndare. Jag är inte ett dugg bättre än Sackeus. Jag kanske inte pressar pengar ur folk, men bra ofta ser jag nog till min egen fördel före andras.
För att jag ska bli botad och göra bättring behöver jag komma ihåg att Jesus besöker oss alla. Han ser oss i ögonen och säger med oändligt djup kärlek orden ”i dag skall jag gästa ditt hem.” och då får jag kasta av mig all gammal skuld och synd.
Det här påminns vi om varje gång vi firar gudstjänst tillsammans. I syndabekännelsen får vi bekänna allt som vi gjort fel och i orden som bjuder in till nattvarden hör vi Jesus säga ”i dag skall jag gästa ditt hem.”
I vår glädje över att Jesus vill vara hos oss får vi resa oss för att gemensamt bekänna vår kristna tro.