Här i veckan har jag talat med flera om vilka präster det har funnits här i Houtskär före mig. I historiken över Houtskär finns det nedtecknat alla präster fram till Monika Heikel-Nyberg. Hon var här på nittiotalet och mellan henne och mig har det hunnit vara många präster. Vi mindes åtminstone Mikael Forslund, Maria Venhola, Harry Backström, Arto Kaarma, Janne Heikkilä, Eva Williams och mellan varven har Paavo Norkko ställt upp gång på gång.
Varje präst har sitt eget sätt att göra jobbet, men alla räknar vi med att vara Guds trädgårdsmästare. Vi sår, vattnar och jobbar på, men mycket har vi ingen aning om hur det utfaller. Inte bara för att vi jobbar på ett ställe under en kort tid, utan för att det verkligen är Gud som ger växten. Ibland får vi skörda det som någon annan sått och ibland får vi bara streta på. Det som ser ut att vara korn som fallit på fel ställe kan plötsligt visa sig växa och ge god skörd.
Att tala om Guds ord och tro som något man odlar kommer direkt från Jesus. Han använde liknelsen om såningsmannen som sådde på vägrenen, berggrunden och den goda jorden för att det var något människorna kunde relatera till och förstå. Fortfarande är odling något som de allra flesta har någon uppfattning om och som tilltalar oss.
De ivriga hobbyodlarna har koll på att man redan borde ha sått chilin och tomaterna för att kunna kassera in en god skörd i sommar. Jag och kanske någon annan som är lite mindre ivriga kanske ändå känner att det kliar i fingrarna när vi går förbi hyllan med fröpåsar i butiken. Snart, snart är det dags att inleda odlingssäsongen igen.
Men när det kommer till Guds ord finns det ingen viss odlingssäsong. Varje dag är en bra dag att peta ner några frön av Guds ord i oss. Det finns inte heller någon gräns för hur många frön som ryms utan det är fritt fram att slösa med fröna. Sen gäller det ändå att också vattna, ansa, gödsla och pyssla om de plantor som fröna växer upp till att vara. Det lustiga är att vi alla är väl medvetna om att frön behöver all den här omvårdnaden för att växa upp till skördemogna växter men när det kommer till Guds ord verkar vi ibland tro att det räcker med att peta ner några frön en eller ett par gånger per år och sen får de sköta sig själv bäst de kan. Men tron är som vilken liten planta som helst. Om den är skör behöver den mycken omvårdnad och stöd. Men tron kan växa sig stark som en seg liten martall som inte viker sig fast stormen vräker in över land vecka efter vecka. Tron kan bli det stöd vi håller fast vid när livet stormar omkring oss.
Jesus är trons grund. Han är det hållfasta som varken viker eller sviker. När vi tvivlar och funderar ska vi vända tillbaka till Jesus och hans ord. Det är där vi får livets vatten som får vår tro att växa. Det är därifrån ljuset strömmar som värmer oss. För även om vi vill tänka att vi är trädgårdsmästare är vi alla plantor i Guds trädgård. Vi får hjälpas åt att vårda och vattna så att vi sen tillsammans får mogna och skörda.