Andakt, 1. november 2019, Houtskär

      Kommentarer inaktiverade för Andakt, 1. november 2019, Houtskär

Jag blev ombedd att avsluta Houtskärs Kristliga Folkhögskolas 80 års festlighet med en kort andakt. Här är mitt tal:


En tid därefter kom Herrens ord till Abram i en syn: ”Var inte rädd, Abram! Jag är din sköld. Du skall bli rikt belönad.” Abram sade: ”Herre, min Gud, vad är det du vill ge mig? Jag går ju bort barnlös.” Och han sade: ”Du har inte låtit mig få några barn, och därför blir det min tjänare som ärver mig.” Men Herrens ord till honom löd: ”Det blir inte han som ärver dig utan en av ditt eget blod.” Och Herren förde honom ut och sade: ”Se upp mot himlen och räkna stjärnorna, om du kan! Så talrika skall dina ättlingar bli.” Abram trodde Herren, och därför räknade Herren honom som rättfärdig. (1 Mos 15:1–6)


Det finns tider när vi tvivlar. När det ser ut som att Gud har glömt bort oss. Abram, som vi kanske känner bättre under namnet Abraham, var en gammal man och han var barnlös. Han hade förlikat sig med tanken och han rasade inte mot Gud. Det kräver en fast tro på Gud och Guds plan att inte ifrågasätta den utan bara acceptera sitt öde.

Så kom den där gången när Gud talade till Abram i en syn. Gud lovade Abram otaliga ättlingar och i texten jag läste hör vi att Abram tror på Gud. Men berättelsen slutar inte där. Den fortsätter och Gud talar till Abram igen, ger honom namnet Abraham och säger igen att Abraham ska bli stamfader till många. Nu tvivlar Abraham på Guds ord. Abrahams hustru Sara tvivlar på Guds ord.

Jag tänker att det är så här man reagerar när man får höra något som är alldeles överväldigande otroligt. Abraham var redan hundra år och hans hustru Sara 90 år. Det är mänskligt omöjligt att få barn vid den åldern, så inte undra på att Abraham tvivlade när han tänkte efter vad det var som Gud lovade honom. Men nu handlade det ju inte om vad som vara mänskligt möjligt. För Gud är allting möjligt.

Gud visade sin makt genom att Abraham och Sara fick en son vid denna höga ålder. Det är så Gud verkar. Ibland tar han det omöjliga och gör det möjligt.

Så har Gud också verkat här i Houtskär. När man ville starta upp den här skolan och bygga hus för den kändes det orealistiskt och omöjligt. Det var ofattbart hur man skulle få ihop så mycket pengar som det behövdes för saken. Det behövdes elever i mängd och massor för att skolan skulle kunna verka, men hur skulle en så liten ort som Houtskär kunna intressera så många unga? Det fanns de som trodde. De som bad Gud om hjälp och hjälpen kom. Både pengar och ungdomar strömmade till. Det var ett under som skedde här på denna plats.

Men är undrens tid förbi idag? Är det nu vi ska börja planera för gravöl, hedrande av skolans minne och försäljningen av byggnaderna? Förvisso finns inte Houtskärs Kristliga Folkhögskola längre i den form som den var i början, men byggnaderna finns kvar och viljan att fortsättningsvis utbilda och vägleda lever ännu. Det finns kanske vissa likheter med den hundraåriga Abraham? Hög ålder och minskad reproduktionsförmåga?

Men loppet är inte kört. Gud har inte övergett sina barn. Där det finns en vilja att låta Gud verka, där finns det en möjlighet för under att ske. Vi ska inte blicka bakåt och nöja oss med det som varit. Vi ska gå ut och blicka upp mot stjärnorna. Det är när vi höjer blicken mot det som känns onåbart som vi kan nå högre än vad vi gjort tidigare.

Låt oss be:
Himmelske Fader, vi har ofta svårt att tro att du fortfarande griper in i våra liv och gör underbara ting, men hejda vårt tvivel och ge oss mod att sträva mot stjärnorna. Vi ber att du ska ge oss nya möjligheter och nya visioner så att vi kan vara dina budbärare i den här världen. Vi överlåter allt i din hand. Amen.