Predikan hölls under Marthaföreningens festgudstjänst i Nagu kyrka.
När vi läser texten om hur Jesus botade den döv-stumma mannen ser vi att Jesus inte vill göra något stort nummer av att han botar mannen. Han tar honom åt sidan och utför undret där inte allas ögon är på dem. Sen förbjuder han de berörda att berätta om vad som hänt, men de bryr sig inte om förbudet, utan berättar glatt för alla som bara vill lyssna hur Jesus öppnade mannens öron och mun. Berättelsen blev till och med nedskriven av Markus, så att också vi får höra hur Jesus helade mannen.
Idag med all vetenskaplig kunskap och medicinska möjligheter kan man ställa sig skeptiskt till berättelsen. Hur skulle det kunna vara möjligt att Jesus botade honom med lite spott och ordet Effata! För att ta in det faktum att han gjorde det räcker inte vår kunskap till. Jesus var ingen vanlig människa, han var samtidigt Gud och människa, och han gjorde under. Sådana som ingen människa kan förklara, eftersom det handlar om gudomlig makt.
Men det är inget fel på vår kunskap. Vi behöver den till mycket här i livet. Vi behöver kunna läsa och skriva och räkna. Vi behöver kunskap så att vi kan tolka och förstå det vi läser och hör. Men kunskapen har inte alltid stått alla till buds. För 120 år sedan var Finland ett mycket fattigt land där många var analfabeter och inte kunde tillgodo se sig kunskap på egen hand. Speciellt kvinnorna saknade rättigheter och de saknade möjlighet till skolgång. Det här ville kvinnor ur den bildade klassen råda bot på och grundade 1899 föreningen Bildning i hemmen. På den tiden var det svårt att grunda föreningar och man var tvungen att dölja sina avsikter under ett täcknamn: Martha. Att man valde namnet Martha förvånar knappast någon som kommer ihåg sin bibelhistoria. Bibelns Martha var en kavat kvinna som hade omsorg om de sina. Hon uttalade sin åsikt och hon var en handlingens kvinna. Självklart är Martha en sådan kvinna som martharörelsens kvinnor känner som sin förebild. I sin strävan efter att på sikt få kvinnorna att uppfostra barnen till “ansvarsmedvetna och dugande medborgare” var den kristna traditionen inte något negativt utan en god grund att stå på.
Men en uttryckligen kristen organisation var och är Martha rörelsen inte. Kyrkan och Martha går jämsides, båda med sina egna förutsättningar och mål. Mycket är gemensamt. Viljan att hjälpa, stöda, utbilda och jobba för en hållbar och jämställd framtid finns både i kyrkan och hos Marthorna. Men även om man tog namnet Martha tänker jag att det är Jesus som är Marthornas förebild i mycket. Han såg missförhållanden och ingrep. Han uppfattades många gånger som en rebell. Han såg kvinnorna och var en feminist långt innan ordet ens uppfunnits. Som jag uppfattar det är det i de här fotspåren Marthorna går. Martharörelsen grundades för att råda bot på de missförhållanden som fanns i hemmen. Martha har var en föregångare på olika områden och ibland uppfattats som obekväm i sina uttalanden och strävanden. Och Martha är en feministisk rörelse i den meningen att man vill förbättra kvinnors ställning och möjligheter genom upplysning och handledning.
Idag handlar Martha rörelsen i mångt och mycket om konsumentupplysning och gemenskap. Uppdraget att stå upp för kvinnan, upplysa henne och bana väg för en ny vardag verkar aldrig ta slut. Martharörelsen är lika aktuell och modern idag som den var för 120 år sedan. Och jag är innerligt glad att Nagu Marthaförening ville fira jubileumsåret med en gudstjänst. Det är gott att vi, kyrkan och Marthorna, vandrar jämsides i fest och vardag.
Men vad ska vi ta med oss för färdkost från den här dagen för de kommande 120 åren? Åter en gång lyfter jag fram Jesu exempel. Han tar emot den framsträckta handen och reagerar på vädjan om hjälp. Han gör ett under, men vill inte stoltsera med det. Nu kanske du tänker att du inte riktigt behärskar det här med att göra under och jag kan lugna dig, det gör nog ingen av oss. Det är inte heller det jag vill att vi ska göra. Jag vill att vi ska fortsätta göra det som är vardagligt för oss, men till nytta för den som vädjar efter hjälp. Vi behöver inte ta till stora åthävor eller göra något större nummer av det vi gör, utan vi får göra det lilla vi kan och vara stolta över det. När vi gör det tillsammans, i kyrkans regi eller i Marthaföreningen, blir det till under. Tillsammans kan vi så mycket mera än någon enskild av oss kan göra. Det är i gemenskapen vår styrka ligger.