Du vet snabbkaffe, inte sant? Sånt där pulver som man blandar i varmt vatten och så har man genast kaffe. Det kallas instant coffee på engelska och det kunde kanske översättas till genast kaffe. Hur gott det är finns det delade meningar om, men snabbt är det!
Lika snabbt fick apostlarna kunskapen att tala främmande språk när den heliga Anden kom på pingstdagen. Plötsligt hördes ett dån och lika plötsligt visade sig eldslågor på apostlarnas huvuden, utan att de brände sig, måste jag påpeka så inte någon behöver vara orolig. Och så började de tala olika språk. Det var många där som hörde sitt eget språk och de kunde inte förstå vad det var som hände, så de tog till den för dem enklaste förklaringen, de påstod att lärjungarna supit sig fulla på halvjäst vin.
Jag skulle väl snarare påstå att lärjungarna fick ett “instant langage pack”, en snabb-språk-installation av Gud. Utan några studier alls pratade de plötsligt olika språk. Det som det inte står ett ord om är ifall lärjungarna fick behålla sina språkkunskaper eller om det bara var en stund av omtumlande språkkunskaper som sedan försvann. För språkkunskaper har en tendens att försvinna, oberoende av om man studerat ett språk länge eller om man lärt sig det snabbt. Om man inte använder språket regelbundet försvinner språkkunskaperna. Jag läste franska i skolan, men idag kan jag typ bara säga Bonjour, ca va? Det är tråkigt för jag satte ju ner en hel del möda på att lära mig franskan då. Men eftersom jag inte har använt språket så har kunskaperna försvunnit.
Så är det också med alla de kunskaper som ni konfirmander har sugit i er det här året då ni har gått i skriban. Ni har lärt om tron, om församlingen och om kyrkan. Ni har lärt er flera olika texter utantill, till exempel trosbekännelsen och Fader vår och Herrens välsignelse. Alla tre är sådana som vi använder varje gång i gudstjänsten, så det finns en chans att de inte rostar lika lätt som ett språk man inte använder. Men allt det andra är sånt som ni får fördjupa er i, komma tillbaka till gång på gång för att hindra kunskaperna från att rosta. Det är det som kallas att leva som kristen.
Det är mycket här i livet som vi önskar att kunde fungera som snabbkaffet. Man värmer lite vatten, blandar i och tadaa, det är färdigt. Men tyvärr är det mera sällan det fungerar, annat än med snabbkaffet. Vill man åstadkomma något och få resultat gäller det att knoga på och jobba för det man vill att ska hända. Vill man lära sig ett språk måste man börja från början. Man måste lära sig ord och grammatik, man måste plugga meningar och formler. Det kan ta ganska länge innan man behärskar ett språk om man inte åker iväg till ett ställe där språket talas och lär sig språket den vägen.
Att lära sig om den kristna tron är också ett stort projekt. Ju mera man studerar och lär sig desto mera förstår man hur lite man egentligen förstår. Jag talar av erfarenhet, kan jag lova! Men samtidigt, ju mera man övar och lär sig desto mera vill man fortsätta på den kristna livsvägen. Den väg som ni nu bara är i början av.
När man döps tas man upp i församlingen. De flesta av oss är döpta som små barn och då har vi varken förstått eller själva valt att bli döpta. Våra föräldrar har valt för oss, för att de ville ge oss det finaste som vi kan tänka oss, att få bli Guds barn och en del av den stora kristna familjen. Sen när vi växt till oss lite, har vi fått mera undervisning i den tro vi blivit döpta till för att sedan själva kunna ta ställning till om det här är något vi vill fortsätta med. För det är just det här konfirmationen handlar om, att veta lite mera så att man kan ta ställning till om man vill fortsätta på vägen. Om man vill fortsätta vandra vidare med Jesus.
Skribatiden är inte till för att mäta kvaliteten eller kvantiteten av er tro. Det finns bara en som kan göra den bedömningen och han ser igenom oss alla helt och hållet. Vi behöver inte ens säga ett endaste ord, utan Gud vet ändå.
Dopet var början, konfirmationen är en mellanlandning innan ni tar ny fart för att fortsätta den livslånga vandringen i kristen tro. Valet är ert och bara ert. Res er nu och kom fram till altaret för att bli konfirmerade.