På Kristi himmelsfärdsdag gjorde Houtskärs kapellförsamling en utfärd till Iniö där vi delade gudstjänstgemenskap. Houtskärs kyrkokör, Maria kören, hade förberett sånger på herde-temat så därför blev högmässan en kombination av herde och himmelsfärds-teman. Predikan försöker binda ihop dem båda.
Herren är min herde, men så sticker han och här står lärjungarna och vi kvar och ser hur han försvinner upp till himlen. Det är just en snygg herde det, tycker du inte?
Just när han har sagt att han är en herde för alla fåren, att han är DEN gode herden och alla runt omkring honom har tagit det till sig och följer honom som en fårskock så tar det hela en märklig vändning. Den stora ledaren blir fängslad, förhörd, plågad och till slut avrättad som den värsta förbrytare. Lärjungarna ifrågasätter allt som de fått lära sig. De känner sig övergivna och lurade. Men så uppstår Mästaren och kommer åter till sina vänner. Han visar sig för många och det blir ett glädjebudskap som sprider sig som en chockvåg över hela landet. Det fantastiska tog inte slut med döden på korset, det fanns en fortsättning. Det finns en fortsättning!
I fyrtio dagar efter uppståndelsen finns Jesus åter där som den gode herden, fast på ett nytt sätt. Han är inte längre bunden av fysikens lagar utan han visar sig utan förvarning än här, än där. Lärjungarna och alla de andra som följde Jesus får sin tro bekräftad och förstärkt. Jesus är verkligen Herren och den gode herden!
Så kommer dagen när det är dags för Jesus att lämna jorden och sin följarskara, sin hjord. Han ger lärjungarna uppdraget att gå ut i världen och förkunna evangeliet för hela skapelsen, vilket de också kommer att göra. Han berättar vilka fantastiska tecken som ska följa dem som tror. Han ger dem herdeskapet i uppdrag. Lärjungarna tar uppdraget på allvar och de följer Jesu exempel. De berättar om Guds stora kärlek till oss, de sprider ut glädjebudskapet, evangeliet över hela jorden. Från denna. relativt lilla skara sprids budskapet så att till och med vi sitter här i kyrkan idag till en följd av detta.
Men tillbaka till Jesus som herden. Han som jag kallade ”en just snygg herde”, han som lämnade sin hjord och stack upp till himlen. Borde han inte ha stannat kvar och tagit hand om sin hjord? Om vi tittar på kyrkans historia kan vi tänka att den gode herden nog minsann hade behövts på plats många gånger för att handgripligen visa vägen! Samtidigt är det alldeles orimligt att tänka att Jesus hade varit en bättre herde genom att stanna kvar.
För det är tredelat, det att Jesus inte stannade kvar som vår herde.
För det första litade han på sina lärjungar, på oss, att vi kan dela herdeskapet med honom. Vi får vara hans händer, fötter och mun på jorden. Vi är både får och herdar på samma gång.
För det andra lämnade han oss inte ensamma, vind för våg, utan han sände oss Hjälparen. Den heliga Anden som leder oss till de gröna ängar som Jesus skulle ha fört oss till. Sanningens Ande som viskar i oss så att vi vet vad Jesus skulle säga oss om han stod här nu.
För det tredje, som en närvarande mänsklig herde hade Jesus aldrig kunnat agera på det sätt som han gör från Faderns högra sida i himlen. Han hade aldrig kunnat ta hand om alla får så som han gör nu. Han säger ju själv i Johannes evangeliet ”Jag har också andra får, som inte hör till den här fållan. Också dem måste jag leda, och de skall lyssna till min röst, och det skall bli en hjord och en herde.”
Jesus är den gode herden som gav sitt liv för fåren, för oss, för att vi skulle få leva i trygghet. Leva i trygg förvissning om att vad som än händer i livet har vi en herde som försvarar oss. En herde vi kan vända oss till och be om hjälp. Han behöver inte stå synlig här inför oss för vi kan alla höra hans röst inom oss.
För att höra Jesu röst kan det hända att vi behöver stanna upp, vända oss mot vinden och lyssna. Då kommer vi att höra herde kalla på oss. Så som han kallar på ett vilsegånget får eller så som han ropar på hela hjorden när den gått för långt ifrån honom.
Här i kyrkan idag, har vi stannat upp och lyssnat. Ordet, bönerna, sångerna och psalmerna talar alla till oss om att vi är älskade och värdefulla. Vi får lita på att herden går bredvid oss och han vill oss väl, även om han har farit till himlen och vi inte ser hans gestalt och hans stav just här.
Amen.