Predikan 26. maj 2019, Houtskär

Vad än ni ber Fadern om i mitt namn, det skall han ge er. Vilket löfte Jesus ger oss. Han sätter inga gränser utan säger vad än ni ber om. Det låter som en ett outsinligt ymnighetshorn. Vad än vi ber om. Han fortsätter med orden Be, och ni skall få, så att er glädje blir fullkomlig. Faktum är att det här inte heller är den enda texten där Jesus talar om bön och om att den som ber ska få. Han talar om bönen på många olika ställen och den kanske kändaste ordalydelsen finns i både Matteus och Lukas evangelier: Be, så skall ni få. Sök, så skall ni finna. Bulta, så skall dörren öppnas.

Så vi hör orden och vi tror på dem och vi ber: Fader, låt oss vinna på lotto, i din sons Jesu Kristi namn. Kommer vi nu alla att vinna på lotto? Knappast. För det här är en bön i stil med när ett barn står framför godishyllan i butiken och ber mamma eller pappa om att få fylla inköpskorgen med godis. Svaret blir nej, det behöver du inte. Nåja, det där kan vi väl förstå och acceptera.

Men när vi själva eller vår vän eller släkting är svårt sjuk och vi innerligt ber om helande i Jesu Kristi namn hoppas och väntar vi på ett bönesvar så att sjukdomen viker undan och hälsan åter får makten. Ändå händer det sig att just det bönesvaret uteblir. Det är svårare att förstå och kanske omöjligt att acceptera. Det kan hända sig att man i sin förtvivlan utbrister att Gud inte finns. Jesu löfte var tomma ord. Det här är också väldigt mänskligt och förståeligt. Vad ska man då svara en människa som bett så innerligt, i uppriktig tro och övertygelse om att Gud vår Fader uppfyller Jesu löfte och ger oss det vi ber om i Jesu Kristi namn?

I konfirmandundervisningen talar man ibland om att bönesvar fungerar ungefär som trafikljusen med grönt, gult och rött. Grönt för ja, gult för vänta och rött för nej. När vi ber kan vi inte veta vilket svaret blir. Ibland blir det grönt ljus, ibland gult och ibland rött. Det kan faktiskt gå lång tid innan vi kan se vad svaret blev. De gånger vi får svaret nej känns bittra, men det kan hända att det var det rätta för oss just då. Det kan hända att det vi bett om hade förhindrat något ännu bättre att ske. När vi ser tillbaka på våra liv är det lättare att upptäcka hur någon besvikelse på sikt har vänts till en välsignelse.

Men tillbaka till de uteblivna bönesvaren där sjukdom härjat så att invaliditet eller döden blivit följden. Då vill man knappast höra ord om att ett uteblivet bönesvar ska bli till en välsignelse. Då får vi återvända till Jesu ord. För även om han lovade att Fadern ger oss allt det vi ber om i Jesu Kristi namn så säger han också: I världen får ni lida, men var inte oroliga, jag har besegrat världen.

De här orden sade han till lärjungarna strax innan han fängslades och fördes bort mot sitt kommande lidande och död. Jag kan tänka mig att lärjungarna efter att de inlett sin verksamhet fick många tillfällen att återkomma till de här orden. De flesta av de tidiga kristna dog som martyrer så de fick verkligen lida i världen. Men orden är också en uppmuntran till oss som lever idag att inte ge upp hoppet. Jesus har besegrat världen. Ingenting är hopplöst även om det känns så i stunden.

Fast vi får gula eller röda ljus till svar på våra böner ska vi inte ge upp. Vi vet inte hur vår bön platsar i den stora planen för världen. Vi ska inte sätta gränser för vad vi ber vår Fader om för allt är möjligt för honom. Vi ska fortsätta att be, vi ska vara uthålliga och envisa. För i en annan liknelse kring bön talar Jesus om hur en person söker upp en vän mitt i natten och tigger och ber om att få låna några bröd. Vännen är måttlig road, det är mitt i natten och han vill bara sova. Han ber den tiggande vännen gå bort men eftersom vännen är så enträgen får han bröden. På samma sätt får vi vara enträgna mot Gud.

En klok man vid namn Søren Kierkegaard har sagt ”att be förändrar inte Gud, men det förändrar den som ber.” Det här är kanske nyckeln till varför det är så viktigt att be. När vi ber hittar vi det vi vill sätta fokus på. Vi stannar upp och vi lyssnar in Gud. För bön är inte bara att be om att få, utan bön att leva i dialog med Gud. Att be är lika viktigt som att andas, vi andas in och vi andas ut. Vi ber och vi lyssnar. Vi lever nära Gud.

Låt oss be:

Vår Far i himlen.
Vi tackar dig för bönens gåva.
Tack för att vi får be till dig när vi tror att alla utvägar redan är prövade.
Lär oss att lita på dig och att överlämna både små och stora bekymmer i din vård.
Tack för att du hör oss och hjälper oss också då vi inte själva förstår hur.
Hjälp oss att kunna vila hos dig som ett barn i sin mors eller fars famn.
Amen.


Bönen är hämtad hur kyrkohandboken och är ett av alternativen för Dagens bön.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *