De fick alla lika mycket betalt fast de arbetat olika länge. Så orättvist! Hade det här skett här och nu hade nog en del av arbetarna vänt sig till sitt fackförbund för att klaga på den orättvisa arbetsgivaren. Arbetsgivaren hade blivit tvungen att hålla sig till kollektivavtalet och betala ut lön åt var och en efter förtjänst. För allt ska gå rätt till. Den som arbetat flera timmar ska ha större lön än den som kom nyss. Det är så här vi människor tänker.
Rättvisa är viktigt. Vi lär oss det redan som barn. Därför använde jag och mina vänner som barn linjalen när glasspaketet skulle delas så att var och en av oss skulle få lika mycket. Det var bokstavligen millimeterrättvisa det handlade om! Vi har nog alla erfarenheter av rättvist och orättvist behandlande.
I den här texten var det ändå ingen som fick mindre än vad som avtalats. Arbetarna som lejdes på morgonen gick med på att arbeta hela dagen för en denar, vilket var en vanlig och rättvis lön för en dags hårt arbete i vingården. Ändå blev de besvikna när de såg att de som arbetat bara en timme fick lika mycket betalt. De kände sig lurade. Enligt vårt rättvisetänkande borde de ha fått 12 denarer eftersom de arbetat hela dagen, eftersom de som arbetat en timme fick en denar. Så vi kan förstå hur orättvist det upplevdes att alla fick lika mycket betalt.
Jesus berättar liknelsen för att förklara hur Gud agerar. Guds logik är helt annorlunda än människors logik och rättvisetänkande. Hur vi än skulle försöka skulle vi aldrig kunna uppfylla alla de krav Gud har på oss för att vi skulle förtjäna vår plats i himlen. Ingen enda av oss. Hur bra, duktig och snäll man än kan verka uppfyller ingen av oss Guds kriterielista.
Därför är det så viktigt att veta att Gud är som den goda jordägaren som ger alla sina arbetare samma lön oberoende av hur många timmar de arbetat. Vi får tro att alla arbetarna gjorde jobbet så gott de kunde under hela den tid av dagen de var lejda till att arbeta i vingården. Det räckte och de fick alla lika lön.
Men nu sade jag att ingen enda av oss kan uppfylla Guds kriterielista. Hur ska vi då komma till himlen? Jo, genom den oförtjänta nåden. Nåd är just det att man får något fast man inte är förtjänt av det. Nåd är att få något mera än man ber om. Nåd är att få med råge.
Gud nåd får vi för att vi ber om den. Vi ber Gud förlåta och glömma alla dumma saker vi gjort, alla misslyckanden och felsteg. Det räcker med att vi tror på Gud. Att vi är döpta och ber om förlåtelse. Det spelar ingen roll hur sent vi kommer till vingården. Även om vi skulle höra till dem som kommer i elfte timmen får vi samma belöning. Vi får Guds nåd och kärlek. Vi får en plats i himlen. Så orättvist!
Ja, så orättvist. Det är därför det kallas nåd. Det är därför att vi inte följer mänsklig logik utan Guds. Det är därför vi har en chans.
Men om det är så här, att det räcker att vi i sista minuten ångrar oss och ber om förlåtelse, varför bryr vi oss alls om att försöka göra det goda hela tiden då? Kan vi inte bara strunta i allt gott fram till slutet och ta det på dödsbädden?
Jag kan ge dig två skäl. För det första, låt mig ställa ännu en fråga. Hur många personer vet du om som dött oförhappandes? Plötsligt, mitt i livet, en vanlig dag har de dött helt utan förvarning. Om de då låtit bli att tro på Gud, låtit bli att döpa sig och låtit bli att be om förlåtelse, när skulle de ha hunnit rätta till det innan de dog, eftersom de dog så plötsligt? Nej, det är som med allt här i livet. Skjut inte upp det till i morgon som du kan göra idag. Du vet aldrig när det är för sent.
För det andra. Om man inte ens försöker sträva efter det rätta, hur ska man veta vad ånger är? Hur ska man kunna be om förlåtelse om man inte har någon insikt om att man gjort fel? Hur skulle vi människor stå ut med varandra om vi inte försökte göra så gott vi kan mot varandra? Det är inte i första hand för Guds skull vi ska älska vår nästa som oss själva utan det är för vår egen skull. När vi gör gott sprider det sig som ringar på vattnet och det goda kommer förr eller senare tillbaka till oss. I ett gott samhälle, bland goda människor, är det gott att leva. Våra goda handlingar blir påminnelser om Guds godhet.
Därför är det på sitt sätt viktigt och bra att vi människor strävar efter rättvisa. Om det så ska ske med linjalen i hand när man delar glasspaketet mellan vänner. För när vi upplever att vi blir rättvist behandlade av våra medmänniskor vill vi vara rättvisa mot andra. Och rättvisa är vårt mänskliga sätt att dela på det goda.
Det finns ett ordspråk som säger: älska mig mest när jag förtjänar det minst. Det är inte alltid så lätt att tillämpa men jag vågar påstå att Gud gör det varje dag. Gud älskar dig och mig så mycket att han lät sin egen son gå i döden för oss. Det är en märklig nåd. En oförtjänt nåd. Det är att bli älskad mest när man förtjänar det minst.
Låt oss be:
Himmelske Far.
Ofta väljer du att visa din nåd mot dem
som i våra ögon minst har förtjänat den.
Lär oss att förstå att din nåd inte kan förtjänas
utan att allt du ger är en gåva.
Amen.
Tack! En fin predikan och helt förståeligt om nåden. Så roligt att du är så social
och okomplicerad och naturlig med det kristna budskapet, det är inte vanligt men det behöver vi människor, litet mera vardaglig användbar kristendom. God fortsättning! Glad att du kom till Houtskär! Hoppas att det inte bara blir ett tillfälligt besök! Med varm hälsning Siv Fagerlund
Oj tack snälla för de fina orden! Det värmer att få sådan feedback!
Jag tycker ju att vår tro ska få vara okomplicerad och vardaglig, så då blir mina predikningar därefter.
Jag hoppas också få stanna på ett ställe nu och Houtskär är ett bra ställe att stanna upp på!