Predikan 6. januari 2019, Houtskär

      Inga kommentarer till Predikan 6. januari 2019, Houtskär

Det har blivit svårare att se stjärnorna. Det är väldigt få platser på jorden som längre är riktigt fria från ljusföroreningar. Det vill säga att det inte finns andra ljuskällor än den mörka himlens stjärnor som lyser upp natten. Man kunde tänka att här, långt borta från stadens upplysta gator är en sådan plats, men faktum är att växthusens belysning kan göra det svårt att se alla stjärnorna. Skulle man dessutom vara en riktig proffsstjärnskådare så ligger Pargas och Åbo allt för nära med sina lampor, ja faktiskt hela Europas alla städer ligger för nära för att man ska kunna få till det där riktigt ostörda mörkret. Den bästa platsen för stjärnskådare idag är långt ute i Atacamaöknen i Chile i Sydamerika för där finns inga störande ljuskällor i närheten.

När stjärntydarna följde stjärnan till Betlehems stall hade de inga problem med störande ljus. Då var natten mörk och stjärnorna framträdde klart på himlen. Men en underligt stark stjärna, som lyste klarare än alla andra, drog uppmärksamheten till sig. Många såg den och förundrade sig, men det vara bara de mest lärda, de vise männen som studerat all världens kunskap som förstod att det här var ett tecken på något alldeles exceptionellt. De packade med sig dyrbarheter och gav sig av på en resa i stjärnans spår.

Att följa en stjärna är inte helt lätt. Idag vet vi att jorden rör sig i rymden och att det ser ut som om stjärnorna byter position på himlen under natten. Men stjärntydarna visste att det var Judarnas konungs stjärna, så det visste vartåt de skulle resa och sen kunde de fråga sig fram den sista biten. När de kom fram till huset fylldes de av en stor glädje läser vi i evangelietexten och inte undra på det, de hade kommit fram till Gud! Det lilla barnet i Marias famn, så oskyldigt och litet, men som skulle växa upp till världens frälsare, livets källa och världens ljus. Det är så motstridigt, att ett litet barn som behöver skydd och omvårdnad kan vara hela världens ljus. Samtidigt ger det oss hopp om att vi helt vanliga människor med våra fel och brister kan bära ljuset vidare. Du och jag kan sprida ljuset. Vi kan bära det med oss till dem som ännu saknar ljuset eller som tror att ljuset slocknat.

I psalmen sjöng vi om att:
Himlens stjärna ännu lyser genom världens mörker klar,
där vårt hjärta längtan hyser att få se Gud uppenbar.

För det är så, att när vi längtar efter ljuset så finns det där. Det är det ljuset som vi har sökt här ikväll. Vi får se återglansen av världens ljus i de tända ljusen i takkronorna, själva tända böneljus och höra berättas om Jesus, världens ljus. När det är mörkt är det lättare att upptäcka en liten ljuslåga. På dagen när solen lyser verkar inte ett litet böneljus så märkvärdigt men om hela kyrkan är mörk och du tänder ett enda litet ljus kommer alla här att se det. Det blir ett ledljus, en fyr över mörka vatten, en stjärna som lyser klar på himlen. Då kan man känna en stor glädje över ljuset.

Varje ljuslåga som tänds kan i sin tur tända flera nya. Den som var här på julafton minns hur lågorna tändes en efter en. Ljuset spred sig från bänk till bänk. På samma sätt vill jag att vi i år ska sprida ljuset utanför kyrkan. Var och en av oss är ljus i oss själva och vi får sprida det ljuset till andra.

Men hur gör man när man inte har ett brinnande ljus i handen? Hur förmedlar man ljus utan att ha det helt fysiskt i sin hand? Vad betyder det för dig att sprida ljus?  [Ta en längre paus]

För mig betyder det att se andra och deras behov. Att ge en hjälpande hand där jag kan. Att le mot någon som jag möter. Att lyssna när någon behöver få berätta om sina bekymmer och att få ge en kram när inga ord räcker till. Jag berättar om Gud på alla sätt jag kan och det har blivit mitt yrke, men det är inte förbehållet kyrkans anställda att berätta om Gud. Du får också göra det. Du får berätta att det finns en som älskar oss alla, oberoende av vem vi är och oberoende av vad vi lyckats åstadkomma. Men jag vet att det inte alltid är så lätt att öppna munnen och berätta. Då brukar jag be för dem som jag borde berättat om Gud för. Jag ber att Gud själv ska vara nära dem och att Gud själv ska väcka en längtan efter hans ljus i dem.

Låt oss ännu be med psalmens ord:
Gud vi ber dig, må din sannings ljus, det klara, över världen spridas ut,
att en tallös mänskoskara finner frid i dig till slut. Amen.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *