Predikan 25. december 2018, Hitis

      Inga kommentarer till Predikan 25. december 2018, Hitis

Evangelium Luk 2:1-20

Skeptikerna säger att Gud inte finns. De säger att berättelsen om Jesus är så galen, så huvudlös att den inte går att förstå. Jag vill påstå att de har både rätt och fel. De har rätt i att berättelsen om Jesus inte helt går att förstå, men de drar fel slutsats när de menar att Gud inte finns. Jag vill säga att Gud inte går att förstå. Vi kan inte förstå Gud och vi kan inte förstå Guds plan. Därför kan det ibland verka huvudlöst och galet.

Gud väljer att födas som ett hjälplöst barn i de fattigaste av förhållanden. Han ger upp all makt och är beroende av människornas omsorg så som ett liten nyfött barn är. Vem kan förstå det? Hur kan den som har all makt ge upp den? Ens för en liten stund? Jag vill påstå att det bara är den som verkligen har all makt som vågar ge upp den.

Gud väljer att vara en människa bland andra. Han vandrar med lärjungarna kors och tvärs genom landet för att berätta om himmelriket och om hur mycket han älskar människorna. Han gråter över de ynkliga och svaga, han känner hunger och törst, han blir trött och behöver sova. Trots att han har all makt och skulle kunna förändra allting på ett ögonblick.

Gud har bestämt sig för att själv lida för människornas dumhet, envishet, elakhet och synd för att försona allt det i människornas ställe. Av sin kärlek till människorna väljer han att inte längre straffa utan att själv ta på sig straffet.

Det här är så otroligt, så galet, så omöjligt att förstå att jag har förståelse för den som försöker förklara det rationellt och misslyckas. Den kommer att säga att det här är för galet, det går inte att förstå, Gud finns inte, det här har inte hänt.

Jag kan inte heller förstå det. Nyckeln ligger i att vi inte behöver förstå. Vi får förundras och bara välja att tro. Vi får gå fram till krubban och se in i de mörka ögonen på det lilla barnet. Böja våra knän och bekänna att vi inte kan förstå. Alla som någon gång fått hålla ett litet barn i sin famn vet känslan av förundran över livets stora under. Hur är det möjligt att detta lilla barn blivit fött och kommer att växa upp till en människa? Det här lilla knytet som är så beroende av andras omsorg, hur stort är inte det? Känslan av förundran inför hur Gud kunde födas till människa är den samma. Hur är det möjligt? Det är för stort för att förstå.

Tron är inte rationell. Den är en visshet om något som inte går att bevisa på ett vetenskapligt och rationellt sätt. Den som har en stark tro kan säga att den inte tror att Gud finns utan att den vet att det är så. Bevisen är personliga erfarenheter av sådant som andra skulle bortförklara som sammanträffanden eller slumpen. Ändå är de personliga erfarenheterna så starka att de bär också när allt annat faller sönder. Tron är så stark att den bär genom allt.

Därför föddes Gud som människa till jorden. För på så sätt kan Gud få erfarenhet av hur det är att vara människa. Han känner till alla våra känslor, behov och problem. På så sätt kom Gud oss närmare, på ett sätt som inte går att förstå, på ett sätt som vi inte behöver förstå, bara tro på.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *